Började läsa det här, det fick mig sen att fundera över vad som hänt sen den tiden...
28-29/6-2005
" Är jag vilse? Är jag ensam?
Ibland känns det så i alla fall. Men sen när tanken försvunnit så är jag hel igen.
Det känns konstigt - att tvivla samtidigt som jag vet att tvivel egentligen inte existerar hos mig.
Är jag i ett vacum på nåt sätt?
Vad vill jag? Mina önskningar?
Vem är jag?
Är rätt vilse tror jag!
Nånstans på vägen förlorade jag. Men.. kunde jag förlora nåt, om jag inget- egentligen hade?!?
Vem hade jag egentligen lurat? Än mig själv..? Ingen förmodligen.. Det är ju, det trista i det hela!
Varför gripa efter halmstrån, när det är nål i stacken, istället och sen inbilla att det som är som sig bör - vara bra?!?
När jag får modet att bli vuxen, mogna och se saker för vad det är?
Är jag korkad att jag lever kvar efter illusioner, som jag själv - dessutom - byggt upp?
Krasst är det i alla fall!
Vet ju innerst inne att det är dags att släppa taget för hägringen, som kan skönjas i horisonten.
Vill ha reella skeenden, sånt som går att 'ta' på, nakenhet, ärlighet..."
__________________________
" Ibland är det svårt när inget finns... närhet, blickar, rörelse, gester, leenden är frånvarande.
Vad är det är det som gör det så uthärdigt? Dag ut och dag in.. timme för timme...?
Önskningar? Hopp? Bekräftelser?
Åtrå? Drömmar? Självförakt? Vad? "
2 kommentarer:
Liknande texter har jag också liggande...
Livet ska levas framlänges och förstås baklänges. Ibland tvivlar jag bara - förståelsen kommer inte alltid... Ofta måste jag kämpa för att förstå, och ibland ger jag upp.
Jag har blivit utmanad - deltar i en liten grupp som blir coachade af ett proffs. Coachade till att förstå oss själva, "bli bättre människor" och ... sånt.
Allt är nytt just nu men verkar hemskt - och hemskt spännande...
Men åhh va det låter spännande med livscoaching!!
Hoppas du skriver lite om hur det går och hur du upplever det!!
Lycka till med vidare färd.. *s*
Skicka en kommentar