Ensamhet...

Förlust
i att förlora, smärtar och sliter
det brister
och inget finns längre
mera påtagligt
än just smärtan.
Det som en gång var
var värme, glädje, leenden
smekning, närhet
är borta
avkapat
vilset
Kvar är hopen
av törnen som river
sticker hål
på det sista
som darrande är varande..
Falnar som glöden
och blåser bort
den tunna askanEn gråsvart zon
ett hål
Nånting saknas
Bara jag finns kvar - igen
inget 'vi'
Jag och mig
förlust?
och du och dig...