Utdrag ur min dagbok 13-14 februari 1985(1vecka innan jag fyllde 20år)

Hur jag har det?
Närhet, brännande närhet...
Fjärilar i magen, som en dröm. Flyter sakta genom dimmorna.
Besvarad eller ej, vad gör det mig!?
Det känns som förut.
Förut: när man var liten, oskuld och blåögd.
Avstånd: 30 centemeter, 20 mil, halva jordklotet??!!
Det finns inte, existerar överhuvudtaget inte.
För mig finns inget avstånd.
Inga centemetrar, inga mil. Bara närhet, brännande närhet.
Kanske svamlar jag, kanske inte...
Men det känns så skönt, såå skönt.
Jag lever i alla fall, tror jag.
Ögonen tynger mig. Jag hänger över papperet.
Närhet, brännande närhet...
Tänk att få krypa ner i sängen...
Tänk att få...
Ojjjjj!?!
Min fantasi, den ... den ska man inte alls bry sig om...*ler rodnande*
Den är CENSURERAD ändå!!!
Natten är inne på ett nytt dygn.
Men närheten känns här. Den finns här, ja.., just här!!!
3 meter ifrån mig, men egentligen i en livstid...
Ett begrepp som jag inte kan nå, inte själv.
Snön, den ligger vit som oskulden, glittrar som diamanter i skenet från månen.
Stjärnorna tindrar mot skyn som är så svart.
Jag sitter här, inne, i värmen, 5 centermeter från kylan. Men fryser ändå, men av vad??
Av DET?? Jaaa, kanske... eller så är jag bara trött!
Min sista glöd på cigaretten för ikväll brinner i mörkret, ensamt.
Ska ta farväl av denna natt av närhet, en brännande skön närhet.
Som kommer att drömmas, saknas, sovas, om, av, på... NU!!!
Go´natt härliga känsliga. Finns kvar imorgon också.
För det känns så härligt.
Finns kvar... jag ber dig...