Jag har under egna upplevelser funnit att mitt medvetande, kommit i kontakt med annan fysisk person. Helt under kontrollerande former.
En väldigt märklig känsla där verklighetens och magins(?) gränser suddats ut.
Vem säger att vi inte återföds? Vem kan påstå att vi inga själar har?
Varför ska allt kunna vara mätbart!?
Tiden är något vi fysiska människor skapat i en relativ värld. Vad är det som säger att inte allt sker hela tiden och nu - alltid?
För att inte skapa kaos, har 'vi' uppfunnit tiden, klockan, dag/natt, veckor, månader, år...
Kaos
Är ett begrepp för att inte tappa kontrollen. Det är en djupt rotad förmåga för undvika - kaos. Det är inte heller folks rädsla för det nya när det gamla ska släppas ifrån, utan platsen där emellan.
Om jag vågar befinna mig mitt i mitt kaos, kan jag upptäcka känslan av helhet: energi, intuition och växande. Även få insikt i vad som är det rätta.
I rådande kaos bör jag lita på hjärtat. Om jag är förtrogen med mina känslor, blir det lättare att stå ut med andras. Utan att själv ha erfarit sin egna oro.. blir jag hellre inte stabil o trygg i mig själv.
Den som har känslomässigt mod kan låta kaoset följa med i skapandet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar