Mina tankar om...

Jag vill tala om en naturlig känsla som vi alla har emellanåt - kärlek.

Kärleken är det som är obegränsat. Den saknar början, den saknar slut. Inget före och inget efter. Kärlek har alltid funnits, finns alltid och kommer alltid att finnas.

Människor strävar efter att älska eller att bli älskad. Tillsammans är vi kärleken. Du är kärleken - Den är allt som finns. Därför är du kärlek, jag är kärlek och det finns inget som inte är kärlek.

För...
Om kärlek är obegränsad och alltid finns - då är kärleken fri. Helt, totalt, fullständigt fri!

* Om du väljer åt dig själv är det det du väljer att ge andra...
* Om du väljer att vara lycklig ska du ge andra lycka...
* Om du väljer att framgångsrik ska du ge framgång till andra...
* Om du väljer mer kärlek i ditt liv ska du ge andra mer kärlek i deras liv...

- Inte för Din egen vinnings skull - utan för att du verkligen vill att den eller de andra ska få det...
Då kommer allt det du ger bort, att komma tillbaka till dig.

Det är ju så att min kärlek till andra är beroende av min kärlek till mig själv.
Att Jag är någon och den jag är, som kan ge något till andra, och kan ta emot.
Detta varande är unikt, värdefullt och älskansvärt. Det vi kallar kärlek kan inte växa utan lidelse, längtan och lust.
Jag kan lika gärna glädjas och tro på det väsen jag är, det jag är en del av. Känner jag kärlek till mitt öde kan jag välja äkta värden i livet och behöver inte låta min strävan efter självförverkligande bli ett egocentriskt krav av nycker och önskningar.
Enkla(?) och simpla vänskapsband, är det jag kan kallar människokärlek, de finns i oanade former och utseenden, de finns överallt.
Vad som mera betäcknar kärleken för mig, är att den har överseende med mina brister och har en tolerans för mina svagheter. Det vi ska eftersträva i vår jakt eller i vår önskan efter kärlek är respekten till oss själva i grund och botten, då når vi samtidigt ömsesidig respekt gentemot andra i vår omgivning...

Love Peace Understanding