Nu tänker jag på specifika relationer givetvis och i det här fallet INTE på mig själv lr nån jag står nära.
Jag reflekterar över någon annans - om det är nån som undrar..
Mor och dotter - en absolut särskild relation i flera hänseenden.
Det jag sett verkar vara en förlamning i handling, känslor och tanke.
Skuldläggandet kommer från mamman och hennes beteende som uppenbarade sig i förhållande till annat.
Allt verka handla om positionering.
Just nu är det svartsjuka som härjar, då på andra som har trätt in för att stötta, hjälpa mm.. dottern..
Det jag tycker är det mest jobbiga i hela situationen är att mamman inte kan(vill) se hur det beror på sitt eget agerande.
Projicerande beskrivningar hur andra är lr gör med dottern är skrämmande, särskilt när de är offentliga..det finns inte så många som annars passar in i dessa 'beskrivningar' som görs.
Frågan är hur illa, mycket lr litet det gör i en fortsatt kamp i viljan att ha kontakten levandes och utvecklande?!
Det handlar bara om 'dom' inte om 'jag' lr hur att titta in i sig självt för att rannsaka, dissikera sitt egna.
Skuld - samvete - frågor - tvivel - sorg
..en sammanfattning på två sidor av samma blad..
Mammans och dotterns.
Förlåtande är mod - inte en svaghet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar