Royal Wedding - Kungligt Bröllop

Allra största samtalsämnet idag är ju bröllopet mellan Prins William av England och Catherine Middleton. På årsdagen av Prins Williams mammas bröllop, Diana. Förlovningsringen är hennes med.
Jag tolkar detta som en hyllning till Diana, en vacker tanke.
Det nämndes att det var två miljarder som följer detta via tv lr andra länkar eller på något annat sätt exempelvis live, men det är nog mest britter där såklart. :)




..tyvärr kommer lite annat som kanske är mer viktigt i skymundan lite mainstream-nyheter iofs..

- 300 döda i USA pga tornados.
- Minst 14 personer dog i attentatet i Marrakesh.
- Saab lever. Den ryske affärsmannen Vladimir Antonov har godkänts av Riksgälden.
- Arnold redo för Terminator5.
- Swedbank fortsätter att tappa marknadsandelar på bolånemarknaden och kräver nu att bankkunderna ska klara en ränta på mellan 8 och 9 procent.
- Sjöberg berättar om hur han sexutnyttjades av sin tränare Viljo Nousiainen – och om kokainskandalen.
..etc...


Kommentar;
Rent privat fastnade jag för denna bilden på dagens bröllopspar. Den förmedlar mycket.
Men nu kommer frågan upp igen, om Royalismen ska finnas kvar?
Nån nämnde att det är de enda sanna och riktiga sagorna som finns kvar. Att de behövs som en kontrast till vardagslivet.
Att de är magiska i sina framförande/existens.
Både 'ja' och 'nej'.
För mig är de vanliga(?) rika människor med en jävla tur och dessutom i min värld klassade, i alla fall de här i Sverige, som den rikaste familjen tack vare årliga socialbidrag - statliga medel.. mina skattepengar, vilket inte gagnar mig som person.
Det svenska kungliga bröllopet bojkottade jag.
Alltså - jag är INTE royalist.
Jag är realist.

..det andra jag vill kommentera är;
Patrik Sjöbergs bok.
Tyvärr har jag inte hunnit läsa den, vilket jag kommer att göra, men den har fått uppmärksamhet utöver det vanliga.
Han och jag är lika gamla. Födda under halva delen av 60-talet och uppvuxna på 80-talet där vi var tonåringar.
Av vad jag kan komma ihåg fanns det ingen som helst diskussion om att det ens skulle nämnas övergrepp på barn. No existens what so ever..
Det som var rätt nytt var att man inte fick slå sina barn längre, det hade blivit olagligt tack vare lagen om Barnaga(1979). <-- det skulle min pappa behövt långt innan.
Det var inte förrän på 90-talet som det blev uppmärksammat.
Då var det pedofilerna i Thailand och detta gjorde att fokus kom på 'hemmaplan'. Kom ihåg att ungarnas pappa knappt vågade byta blöjorna på tjejerna för att inte bli kallad pedofil eller att ha antastat dem. Sjukt när det går åt det hållet med, men rädsla kan föda många konstiga situationer.

Men tillbaka till Patriks upplevelse och bok.
En tröst i eländet(?) är väl ändå att det har öppnat upp en ny diskussion om övergrepp och då särskilt inom idrottsvärldens lykta dörrar. Idrottsvärlden är komplex, precis som alla fanatiker inom sina område.
En diskussion som är nyttig och givetvis viktig framförallt för alla de barn och ungdomar som sitter fast i dess grepp.