Trollbunden
När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl --
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.
Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin --
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.
I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt --
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.
- Karin Boye -
2 kommentarer:
Fint - inte bara ord, utan även en stämning - stort att kunna skriva så! Tar mig friheten att kopiera in dikten på min sida - välkommen förbi.
Ja visst är det!
Det tar andan ur mig, när jag läser hennes texter...
Jag tycker ord kan säga minst, om inte mera, än bara en bild, som det sägs ibland.
Jadå, jag kikar förbi, tack!
Skicka en kommentar