Vi väljer ibland vilka vi ska möta och andra gånger hittar de oss utan att vi ens har förstått att de existerade.
Allt vi gör, hur vi agerar, beror på våra känslor. Utifrån dem GÖR vi nåt. T ex, gråter, skriker, skrattar etc... Vi t.o.m kan utplåna oss till att känna känslor, som i ett led i att skydda oss.
"Stänga av" - som jag brukar beskriva det som.
Jag är en av dem som "stänger av".
För cirka 3 veckkor sedan var jag på god väg att göra det. För att skydda mig från att känna efter.
Varför?
Därför att tvivel hade uppstått, för att det var någon som släppte små fröer av tvivel hos mig, som snabbt grodde och startade att växa, snabbt - där i mitt behov av bekräftelse - som egentligen inte fanns!
Barriären växte och en smärtsam tanke återkom ständigt i allt kaos - Jag måste avstå; backa lite... vill inte vara orsaken till....(what ever).....
Så jobbigt, såå otroligt vansinnigt jobbigt!!!!!!
Magen kom i oråd på några timmar, ett lätt/tryck över ögonen och pannan förnimde jag - huvudvärk!
NU tänker jag förmycket - IGEN!!!!!!!
PRATA, FRÅGA, VILL VETA!!!!!
Att "stänga av" och backa, det smärtar i saknad och i längtan, så mycket att jag knappt vågade tänka färdigt tanken ändå... för du min vän, är mera värt än detta för mig...
Du berör mig, i hjärtat, inne i själen.
Du går inte obemärkt mig förbi...
Då kände jag mig sårbar, rädd att mista.
Idag är jag stark tack vare dig!
Glöm aldrig att prata med mig! Glöm aldrig att visa dina känslor för mig! Glöm aldrig förmågan att kunna lyssna och förstå mig...
4 kommentarer:
Fråga mig inte hur jag hittade hit... vet inte riktigt=)
Det här stänga av- tillståndet är något jag minst sagt känner igen.. Hur "vrider man på" igen!?
Hej o hjärtligt välkommen hit då, får jag ju i min tur säga!
Bloggvärlden är STOR och förunderlig, där stöter man ihop med allt o alla, verkar det som!
Ja duu.. "stänga av"- tillståndet.. det är en märklig tingest, som många har, tror jag.
Hur man sätter på igen?
Jag har ju mina 'rädslor', men den här gången har jag gått uanför dem. Vågat chansa lite, dels för att det finns nåt värt att våga för(nu är det då mannen jag har mött) men det kan ju vara annat med. Dels för att se vad som händer om jag låter bli...
- Mod. Att hitta modet att våga.. Att kanske inte alltid tänka på konsekvenser.
Hjääälp!!!
Det är väl bara så att jag är livrädd! Vågar inte chansa fullt ut. Tar aldrig ett längre steg utanför bubblan, än att jag snabbt kan hoppa in igen.
Tids nog, när Du är mogen för det, så gör du det ändå - så småningom, tro mig!
Ibland behövs det hjälp för att våga..glöm inte att vara öppen för andra!
Skicka en kommentar