Vad är det som hänt?
Kan man
*sakna någon så det gör ont?
*känna sej halv utan den personen?
*drömma om och tänka på densamma nästintill oavbrutet?
*få svårt att äta för att man har för stort snörp i magen när man tänker på densamma?
*få svårt att sova för att tankarna snurrar för mycket?
*få tecken på senilitet för att man har tankarna där istället för här? (glömma var man lagt saker, ställa in smöret i skafferiet, mjölken i frysen, disken i kylen?)
Vad är det som gör att det blir så?
Upplys mej?
Och låten för dagen är
Håll Om Mig
Att vår värld behöver ha
Mera kärlek varje dag
Det vet både jag och du
Låt oss börja här och nu
Så håll om mig
Släpp inte taget om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
Ja kom närmare ett slag
Hör du mina andetag?
Blodet rusar vilt och hett
Ja på många skilda sätt
Så kom och håll om mig
Släpp inte taget om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
Pulsen slår, jag ser din blick
Åhh, jag är i ett hjälplöst skick
Jag kan bli räddad först om du
Ger mun-mot-mun-metoden nu
Så håll om mig
Släpp inte taget om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
Ja kom och håll om mig
Släpp inte taget om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
Är förlorad och förförd
Jag är skakad och berörd
Hjärtat slår så hårt
Låta bli dig blir för svårt
Och jag tror du ser
Att jag faller mer och mer
Håll om mig
(Ja håll om mig)
(Släpp inte taget) om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
Ja kom och håll om mig
Släpp inte taget om mig
Är som förhäxad av dig
Och jag vill ha dig
Kom och håll om mig nu
10 kommentarer:
Ja,
Man kan vara så upptagen av någon, eller något så hjärnan inte fungerar riktigt.
Jag är med om detsamma.... bara det att i min hjärna snurrar tankar kring sjukan, och inte en person som jag är lite småkär(?) i.
Är det så kanske, att du är en "smula" förtjust i den här personen? En ganska stooor smula=)
:D
Jo visst är det så, att jag är kär, t.o.m förälskad, och inte är det lite heller - helt tagen! Stormande, typ som Gudrun..*ler*
Ja det där med att ha tankarna upptagna med annat än person vet jag hur det kan vara. Det var så under många år, när jag var som sjukast med. Identifikationen är svår att sära på: jag = sjukdom
Du... en bra bok.. om du vill, som har hjälpt mig mycket är skriven av Agneta Lagercranz; hjärtans hjärna, utnyttja din emotionella intelligens från E till Q.
Använder den som min 'lilla röda'.
Oj.. den där "stora smulan" förtjust räckte inte långt.. Passa på att njuta av förälskelsen! Det något euforiska tillståndet är väl härligt!
Ska lägga boken på minnet=) Tack!
Varför var du sjukskriven då? Om man får fråga det?
Har haft diagnosen fibromyalgi, en av de lätta, diagnoserna. Finns de som har det betydligt värre än det jag har haft.
Jag har varit en sån där 'duktig flicka'. Tagit hand om alla andra(utom mig själv), tappat bort mig själv i allt. Fixaren, själasörjaren, bullmamman... you name it! + mycket mycket mera...
Tillslut så pallade inte kroppen o knoppen trycket :/
Det visar sig på så många olika sätt. På mig blev resultatet värk överallt i kroppen, okontrollerbart.
Idag är jag 99,5% värkfri...
Jösses!
Skönt å höra att det är bättre.
Ätstörningen är väl min värk. Har alltid varit precis lika duktig och omtänksam som du.. högpresterande och perfekt.. förutom att jag inte var tillräckligt smal.. "Bullmamman" är väl det enda som inte passar in=)
Så trist att det kan bli så.. att vi kan tillåtas oss att bli så 'styrda' av andras tyckande o tänkande och inte få vara en enskild individ.
Min motor har varit min vilja om att bli frisk, mot alla odds. Det enda jag inte vetat är tidsperspektivet i det hela.. jag har skyndat långsamt under resans gång, i medgång och i motgång givetvis!
Ja, det är väl tålamod som krävs... något jag inte riktigt har.
Dom säger att det kommer ta långt tid.. kanske flera år innan jag blir frisk. "det tar så långt tid" sägs det.
Steg ett är väl att acceptera det och börja skynda långsamt. Suck!
Jag vet att jag någon gång kommer bli frisk,. men ändå känns det ju lite motigt.
Det ÄR tillåtet att känna att det är motigt.
Nåt jag har lärt mig är att alla de här känslorna som dyker upp, också är tillåtna; frustration, ilska, depp, ledsamhet, ångest, rädsla, ensamhet, tvivel, saknad mfl..
Att acceptera är en bra början på något nytt(det nya livet).
Det är ju att lära om från grunden igen, det är svårt för att det kräver förändringar, och förändringar blir osäkerhet inför det nya, eftersom det är okänt. Vi räds det okända. Det får vår trygghet i obalans..
Men det okända är också kreativt, innovativt och energigivande.
Ett försök i att bli nyfiken på det okända så blir det så mycket mer spännande för att se vad det har att ge..
Du är en klok människa, du...
Tack mia... det är du med... :))
Om du funderar lite, så hittar du svaren på alla dina frågor -"hur, var, när, varför" inom dig själv.
Ibland, behöver vi bara lite påminnelse!
Skicka en kommentar