
Känslomässigt är det rörigt.. vet inte var jag har mig själv.
Jag är inte den jag brukar vara.
Var är spontaniteten?
Varför rädslan?
Vad har gått fel, var?
*suck*
"..En slinga av håret hänger ner för ögonen.. den skymmer ögonen, som blint stirrar ner i ingenting.
Svårt att samla tankar. Svårt att få orden att smälta in.. de studsar mot mig.. med törnen som svider var gång de träffar.
Lämnar märken efter sig, djupa och blödande...
Fingrar som försöker lyfta undan det nedfallna håret, snuddar hastigt huden..
Drar mig undan.. murar har påbörjats... blir allt högre.. sträcker sig mot skyn.. mot ljuset!
Ingen kan forcera utifrån.. inifrån är det bara jag, mig o mitt.."
Varför händer det mig..
Varför NU???
Orkar inte riktigt med det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar