Med facit i hand

Ånger...
Funderar över hur livet tett sig sen den där dagen.. för drygt fyra år sedan..
Endera dagen har det varit rosor en annan törne.
Fy fan vad slitigt det har varit! Och det är slitigt fortfarande.
Ibland får jag en sån tyngd inom mig, som om det vore ett ton sittandes över mig som pressar ner lungor och jag ingen luft får..
Hur ska jag orka ta nya tag? Hur ska jag ta mig över nästa krön.
Varför faller jag ner i samma jävla banor igen, för att sen behöva kravlande se över kanten, bortom där - dit jag en gång var på väg?? Hur orkar jag hela tiden? Vad får mig att ta det där extra taget för att nå upp över ytan??
*skakar huvudet*
Ärligt talat så vet jag inte, orkar inte tänka på hur... Tror inte det är så viktigt heller i och för sig!

Jag som ständigt har så många och fina utläggningar över hur bra och präktig allt verkar vara. Tänker rätt, ser allt från flera håll, gör rätt, säger rätt...
Får sån oerhörd lust ibland att bara ställa mig rakt upp o ner och bara skrika utav helvete.. För att se om nån reagerar alls. Kan känna mig så trensparent ibland att det gör mig illamående!

Det där uttalet om att 'leva som man lär'.. Tror jag har tappat stinget lite!
Jag behöver nån som kan uppskatta 'Jag', som ger mening åt allt kämpande.. Visst har jag barnen, men det är inte dem det handlar om - dem gör jag allt för ändå, oavsett! De kommer alltid i första hand!
Jaaa.. förutom mig då..kanske, snart iaf.. MÅSTE!!!

Jag som hade så mycket livsglädje förr?! Vart tog den vägen? Var förlorade jag den glöden?

Visst jaaa... Hade glömt, nån klok sa; Alla svaren på dina frågor finns inom dig - leta där bland frågorna så hittar du svaren också!

Finns det nån som kan locka och pocka mig liiiiite......................???????
Låta mig få se en glimt av mitt forna jag..???????
*chockad*
MEN!!! Inte för långt bak i tiden hoppas jag, för DET är jag starkt emot.. Då strejkar jag absolut!

Jag ska nog leta, gräva.. lirka.... kanske jag hittar...... bara det blir snart.................