Hur tyglar jag en dåres ensamhet? Vänner??
Något gör jag, eftersom jag inte har några. Och de jag har haft, finns inte längre..
Men.. beror det bara på mig?
Min 'bästa' väninna', som jag trodde, var så upptagen av sig själv och sitt, jag hördes inte längre. När jag blev sjuk och min personlighet fick sig en törn, jag var inte längre den samma - roliga - istället den tysta och apatiska många gånger. Det gick inte att se det - tydligen! När jag slutligen hade en tät, kompakt bubbla omkring mig undrade syskon och väninna vad som skett och varför jag inte bett om hjälp tidigare... eller varför jag inget sagt åtminstone..
Måste JAG behöva det?
Jag är såå trött på mitt osociala liv. Eftersom jag inte har något.
Just nu är mitt liv - mina barn!
Avsaknad på någon att prata med, så väller det saker ur mig - när jag funnit nån att prata med. Det är också därför som nya bekantskaper försvinner, hela tiden. Förmodligen har det blivit så nu.. med den jag hade som brevvän också. Tråkigt bara! För jag tyckte om henne... Det var så skönt att skriva till någon igen, har saknat det! Det var flera år sedan sist...
Mina tvivel kommer då och då. Hur kommer min framtid att bli. Egentligen en konstig fråga, jag är 37år och det känns som om det vore slut.
Jag är som sagt 37år, har tre barn mellan 7 och 12år, överviktig, arbetslös och ekonomin är i botten, sjuk...
Vet nog inte vad jag vill - egentligen!
Jag vill att det sker något dramatiskt, väldigt snart!!!
Så som jag ser det nu, ser jag framemot att resa till Gran Canaria.
Åhh, i slutet av april. En resa som varar fr.23/4 - 8/5. Det är en sådan där rehabresa pga sjukdomen _f_i_b_r_o_m_y_a_l_g_i_ Det blir varmt o skönt iaf! *ler*
Intalar mig själv hela tiden om hur mycket jag förtjänar denna resan. Att jag är värd denna resan. Att jag är värd den - mer än någon annan!!!
Men det hjälper ju inte ändå. Ensamheten finns och känns i alla fall.
Jag är jag och - FRI - att göra vad jag vill, hur jag vill, när jag vill - FRI att vara mig själv, JAG!!!
2 kommentarer:
Du beskriver hur perfekt hur det skänns efter en skilsmässa,ska man behöva be om hjälp syns inte det på en?Alla goda vänner man hade jo pytsan så var det med dom.
Till heinz; visst är det konstigt att det är så..*ryser*..brrrrr... Folk tror att man ändras? Det konstiga är att ingen har lärt sig med åren, att det INTE är så!
Till alter ego; Jo.. det är så svårt att beskriva det bara ibland.
Skicka en kommentar