
Min fjortis fick erfara det idag.
En av hennes kaniner dog i förmiddags.
Vi såg det hända..
Stampe hette han.
Hon skulle byta hos dem..
Stampe hade något konstigt kommande utifrån nos och mun.. en svart sörja.. det bubblade.. kippade efter andan!
..mamma! Titta, varför gör han så? Det är nåt fel på honom!
Han hoppade och studsade omkring i sin lilla bur, det lilla livet..
En sekund gick jag ut i köket, kom tillbaka.
Där låg han, livlös. Kunde se hur kroppen ryckte lite. Hans lungor syntes höjas ett litet tag.. han ryckte plötsligt till.
Jag stod och tittade på honom, förvånat.
E..., han är ju död! Kom! Död.. han är ju död vännen!
Jag böjde mig ner och drog fram buren mot ljuset för att kunna se bättre. Lyfte av gallret.. förde sakta min hand mot honom. La den över hans lena ljusgråa päls för att känna hans puls, eller om han andades.
Inget..
Under tiden hade E... försvunnit.. Hon var ledsen!
E... köpte Stampe för 1½ år sedan av en kompis, som inte ville ha han mera. Visste inte hur gammal han var.
Hon ömmar för alla djur.. svårt att säga nej till henne.
Måste - annars hade vi haft ett zoo här nu!
Vi letade efter en låda. Lillkotten hade en gammal skokartong med kulor i som hennes storasyster fick till Stampe. Vi la alla kulorna i en glassburk istället, som var perfekt för dem!
Fjortisen hade ringt till sin pappa. Hon fick ta kartongen dit.
Vet egentligen vad han skulle göra med den, tror han tar den med sig ut i skogen. Han är jägare..
Deppigt värre hemma..
Kramar och tröst hjälper föga, men det är det enda som kan erbjudas vid ett sånt här tillfälle. Men det är ett sätt att visa att jag bryr mig, att jag finns tillhands - alltid!
Så fort kan livet skifta.
Ena dagen är vi här, nästa dag borta.
En lärdom som är hård när man är liten och livet är oskuldsfullt, utan bekymmer.
LHS - Livets Hårda Skola
Sånt säger inte jag till dem, när det är som svårast.. det är bättre att ta det, när det värsta är över..
Vem behöver vara snusförnuftig alltid?
Vi tror Stampe kom till ett bättre ställe nu..
Han konverterade från gräsätare till köttätare..

3 kommentarer:
Mmm, vet du, kanske låter fånigt, men just när jag läste så minns jag när jag var 18 år och min kära undulat dog i min halsgrop, han kurade upp, kroppen gick upp i en båge så var han borta... Fan.. blir ledsen när jag tänker på det än idag :( Djur kan ha väldiga effekter på en. Jag lider med din dotter... Det är det enda som är dumt med husdjuren.. Förr eller senare så dör dem... :(
..ja det är ju så..*suck*
Sa det till henne.Vi visste ju inte hur gammal den var OCH att djur inte lever så länge som vi.. grymt men.. Sånt är livet!
Det är inte så länge sedan jag förlorade min bästa vovsa.. o det tar tid.. men sorgen måste få ha sin tid.. Det finns en text som hjälper mig när det känns tungt.. för lång att skriva ner här men skickar en länk istället..
http://www.petloss.com/poems/maingrp/rainbowb.htm
Skicka en kommentar