
Jag snuddade vid din själ
där du lät mig
bygga ett litet, litet bo.
Så högt bland trädkronorna,
när jag blickade ut över nejderna
låg världen strax nedanför.
I ur och skur, blåst och orkaner
bland värmande solstrålar
vajade grenarna dag ut och dag in.
Du lät mig komma nära,
att ta en titt in i din själ..
I skydd av lövverket..
bland vissna och sköra grenar
fick jag bygga mig ett litet, litet bo.
Där din själ kunde få
an aningen ro...
Copyright © Amiable
5 kommentarer:
så fint...
lyckliga grodan; tack för att Du vill läsa!
Du har ett uppdrag; kolla min blogg!
Fin dikt!
Tack för det!!
Skicka en kommentar