Sitter här i natten och begrundar över mitt torftiga liv..Är varken glad eller ledsen.
Känner inget engagemang över mitt liv. Tycker jag är en patetisk människa.
Otillräcklig..
Är inte direkt deppig. Men är inte lycklig o andra sidan heller.
Har inget jobb. Skulle göra allt för att få ett. Vill så gärna!
Vem vill ha mig?
Jag - en människa som inte orkar, som värker ständigt - och samtidigt så tycker jag att jag har så mycket att ge..
Har gått utan jobb nu sen 1999... i 7år!!
Det sista jag gjorde, som jobb, var att sätta tiotusentals detaljer på andra detaljer till fiskerullar. Samma monotona arbete, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Tillslut ville det sig inte mera. Efter 11 månader tackade jag för mig! Hade fått nog..
Värken hade redan då gjort sin entré i mitt liv.
Hoppade på KOMVUX ett tag för att läsa upp lite betyg. Det gick bra.
Nåt år senare hittade jag en utbildning som passade mig - där jag fick vara med människor, det handlade om människor i behov av människor(hjälp) - min största passion i livet(vid sidan av barnen). Jag skulle bli socialpedagog..
...1999...
* Sjukdom - sjukskrivning - extra år på utbildningen - LSS-barn hemma - son mobbades i skolan under 3år - 3 hästar - diagnos - seperation/på min begäran - barnen växelvis - ensam - taskig ekonomi - barnen byter skola - självförtroende/bild/insikt/utveckling - sjukersättning/arbetslös - få vänner - lära om från noll - testa gränser - inte ha kontroll/planering - resa 1/Norge - resa 2/Gran Canaria(rehab) - sonen flyttar till pappa på heltid/är en bitch/hatad - flyttar 3ggr - praktikplats - 100%sjuk igen/depression - återhämtning - praktikplats på 6månader - 50% arbetsför - få vänner - ensam - sambo - sol_o_vårad - ekonomikris - snart jobb på G..
...2006
Snart orkar jag inte att kämpa mera..
8 kommentarer:
har inga kloka ord att komma med... skickar värme.. och kraft..
genom dator-rymden..
Jo du, det märker jag ju, klart det finns ork till att kämpa! *peppar*
Du kan. En klok person sa till mej på msn häromdagen att "det är för att jag kan gå vidare, som jag får alla prövningar, för att jag klarar det"
;)
Jag säger samma sak: Man får bara så mycket man orkar bära.
Och du är stark. Det är styrka som man känner när man läser det du skriver. Det är styrka som du ger intryck av. Klokhet och styrka.
Står man rak som en tall så knäcks man när det stormar. Böjer man sej som ett grässtrå så kan man resa sej igen. Eller hur?
Jobbigt! Och till råga på allt ramlar du in hos mig och tror att jag tycker att jag är perfekt!
Men du kan ju inte veta att självironin dryper om mig... jag har uppdaterat så ingen mer ska tro fel. Det är livsfarligt att vara ironisk i skrift - jag har förstått det även hos andra, och ibland inte själv förstått vad folk menat. Jag glömmer ibland att nya människor kan halka in hos mig och inte veta.
Men välkommen ändå! Trots att jag är en slarvmaja och ganska misslyckad perfektionist.
Klart du orkar, man orkar mer än man tror.
Vem som vill ha dig är inte så intressant - vill du ha dig själv?
Du skriver iaf så det känns i hjärtat!
Kram
lyckliga grodan;..det behövs inte alltid fina ord, det kan räcka med att 'säga' Hej!..tack!
miss parker;..inte NU iaf..snart..
milou;..så sant..jag vet ju så väl..men just NU..nää..svart!
bloggblad;..*ler*..jo, jag kan nog förnimma en viss glimt i ögat hos dina texter..Vet att det är svårt att förmedla känslor/ton över text. Jag Läser dina texter men kommenterar dem inte alltid.
Välkommen till mitt varande!
Maria;..du sätter fingret på spetsen! Klart jag vill!
Hos mig är det mest hjärtat som fungerar..hjärnan är lixom bortkopplad - känns det som..
säger som maria, man kan mer än man tror,även om det är svårt att de det ibland.
..ja andromeda..
Jag har ju all den där insikten..men likt förbannat - nej!
*suck*
Tror jag måste börja jobba snart eller så deppar jag ner mig helt!
Skicka en kommentar