Att vara med Hund

En sjukdom ?

"Hundägande", latin - Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp.

Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknads-procenten är låg.
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombiesmed sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande "kom hiiit". Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast(med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en begripligt nog oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packasina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbaratältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner.

Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel: Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över.
Uppskattat värde påplastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag ärmellan 500 - 800 kronor.

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springaomkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling:När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös.
För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är ej att rekommendera,trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte uppleversin sjukdom som speciellt besvärande.
Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta demhållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Leg. psykiater Besse R. Wisser