1 DAG KVAR..........

...citat...
SLUTSÅLT!

Idag tog biljetterna till årets upplaga av Sweden Rock Festival slut. Vi vill passa på att redan nu tacka världens bästa rockpublik för att ni gjort detta möjligt och nu ser vi fram emot fyra dagar av den bästa musiken och den bästa stämningen man kan få på en rockfestival.

33000 besökare borgar för ännu ett succéår och vi hoppas att alla på söndag kommer att tycka att 2011 var det allra bästa året hittills i festivalens historia.
...slut på citat...


..stora scenen är på gång här..

Sweden Rock Festival är på G.
Resten av världen(för oss rockare) står stilla.
Nu är nu och NU är Sweden Rock!



KLARA BAND 2011

OZZY OSBOURNE (UK)
Det finns kända artister, det finns berömda, det finns rentav legendariska - och så finns Ozzy Osbourne. Inte nog med att "The Prince of Darkness" är en av hårdrockens mest ikoniska gestalter, han har befunnit sig på toppen av sin karriär under en längre period än någon av hans kollegor. Det började på allvar fredagen den 13 februari 1970 med releasen av Black Sabbaths självbetitlade debut-lp - "the Big bang" i den tunga musikens historia. Fram till 1978 skulle bandet släppa ytterligare sju album med Ozzys unikt hånfulla stämma över ödesmättade domedagsriff i oräkneliga odödliga låtar som "Paranoid", "Iron man" och "Sabbath bloody sabbath". 1980 anlände sångarens solodebut "Blizzard of Ozz", ännu ett historiskt släpp som etablerade det karakteristiska Ozzysoundet med hårda riff förenade med starka melodier. Under åren som följt har Ozzys stjärnstatus växt till kolossalformat. Karriären har kantats med kommersiella triumfer som original-Black Sabbaths återförening och omstridda realitysåpan "The Osbournes". För att inte tala om det allra viktigaste, själva soloplattorna. Med 2010 års "Scream" är Ozzy framme vid sitt tionde studioalbum, och singeln "Let me hear you scream" är den senaste i raden av Ozzyklassiker som även inkluderar "Crazy train", "Mr. Crowley", "Bark at the moon" och "No more tears". För att bara nämna några. Denne hårdrockstitan är det alltså som 2011 gör sitt allra första framträdande på SRF, och det dessutom som årets enda Sverigekonsert. Missa inte nästa Sweden Rock Magazine, där Ozzy pratar om bland annat sin konsert på Sweden Rock Festival. Tidningen finns i butik 9 november.

JUDAS PRIEST (UK)
Avskedets stund är inne. Judas Priest, ett av historiens viktigaste hårdrocksband, vars förkrossande sound och mäktiga look definierat begreppet heavy metal i mer än 30 år, tar 2011 farväl med en sista storslagen världsturné. Ja, du läste rätt - "The Epitaph Tour" blir allra sista gången som världen får se den ultimata heavy metal-upplevelsen på scen, och SRF blir Judas Priests sista framträdande på svensk jord. Ännu en gång, och sedan aldrig mer, kommer sångaren Rob Halford, gitarristerna Glenn Tipton och Richie Faulkner, basisten Ian Hill och trummisen Scott Travis att bombardera oss med alla de klassiker som gjort namnet Judas Priest synonymt med heavy metal. Och då måste självklart just DU vara där. Du mångåriga fan som ska tacka bandet för oräkneliga fantastiska stunder. Du unga nykomling som utnyttjar din sista och enda chans att få uppleva något som ingen hårdrockare efter dig någonsin kommer att få se. Infinn er till en sista fantastisk afton med heavy metals oförlikneliga gudfäder - något som vi alla kommer att minnas. Kommer ens ett enda öga att vara torrt efteråt?

WHITESNAKE (UK/US)
Redan på det tidiga 80-talet var Whitesnake framgångsrika i Europa, och på ett ännu tidigare stadium hade sångaren David Coverdale firat triumfer med Deep Purple. Så släppte Whitesnake "1987" och befordrades till internationella superstjärnor. Albumet blev ett av 80-talets mest framgångsrika med sin kraftfulla blandning av bluesrock och hård pudelrock. Hitlåtar som "Still of the Night" och "Here I Go Again" skapade rockhistoria och publiken flockades till de storslagna livekonserterna. Under större delen av 90-talet låg Whitesnake på is, för att återbildas 2002 och hälsas med dånande jubel. Vart och ett av bandets SRF-framträdanden har blivit en hejdundrande succé, och då de nu på allmän begäran återvänder har de dessutom en extra överraskning i bagaget. Då tänker vi inte bara på kommande albumet, uppföljaren till 2007 års hitplatta "Good to Be Bad". Nej, vi syftar först och främst på att framträdandet inkluderar några mycket speciella gästartister. Vilka tänker vi inte avslöja - låt oss bara säga att fans av Whitesnake kommer att bli väldigt, exalterade att se dem. Är du ett av dem vill du inte missa den här konserten. Tro oss.

ROB ZOMBIE (US)
Rob Zombie fick sitt musikaliska genombrott i början av 90-talet som sångare i White Zombie. Dessa skräckfilmsinfluerade New York-excentriker kom att bilda skola där en särskilt framgångsrik elev var en viss Marilyn Manson. 1998 solodebuterade Rob Zombie med "Hellbilly Deluxe", där han fortsatte på den inslagna vägen fast med större tonvikt på industriella influenser. Skivan blev en stor framgång, och under följande år skulle Rob bland annat spela in ytterligare två soloalbum och regissera ett antal skräckfilmer (!) innan slutligen "Hellbilly Deluxe 2" släpptes 2010. Däremot har denne gudfader inom alternativ och industriell metal aldrig tidigare spelat på SRF, men nu har det alltså blivit dags - till mångas glädje.

THE CULT (UK)
För alternativrockarna är de postpunkarna med hiten "She Sells Sanctuary" (1985). För hårdrockarna är de upphovsmännen till några av det sena 80-talets råaste och tuffaste traditionella hårdrocksalbum, "Electric" (1987) och "Sonic Temple" (1989). Båda lägren räknar The Cult som jättelegender. Duon Ian Astbury (sång) och Billy Duffy (gitarr) har varit bandets självklara centralfigurer alltsedan starten 1983, och Astburys Jim Morrison-lika sång är ett av The Cults mest karakteristiska signum - vokalisten var faktiskt för en tid medlem av ett återuppväckt The Doors. 2007 meddelade han dock att han åter skulle satsa heltid på sitt eget musikaliska arv i The Cult. Bättre sent än aldrig - 2011 gör bandet bakom låtar som "Fire Woman", "Love Removal Machine" och "Lil' Devil" äntligen debut på SRF.

STYX (US)
Minns ni låten som Cartman i "South Park" tvångsmässigt måste sjunga till slut om någon börjar den? Just det - "Come Sail Away", den stora hiten från Styx genombrottsalbum "The Grand Illusion" (1977). Chicagobandet som debuterade 1972 nådde storartad framgång med sin pampiga blandning av progressiv rock, musikalstuk och radiorock. Succén kulminerade med megasäljande albumet "Paradise Theatre" (1981) och hitsen "The Best of Times" och "Too Much Time On My Hands". Antalet hits Styx producerat är imponerande: "Lady", "Renegade", "Blue Collar Man" och "Babe" är bara ett axplock. Under 80-talet fick inre slitningar bandet att implodera, men på senare år har de rest sig igen med två av guldålderns tre ledargestalter vid rodret: gitarristerna/sångarna Tommy Shaw (även känd från Damn Yankees) och James Young. Vad mer behöver sägas om dagens Styx? Visst ja - de är ett sagolikt liveband.

HELLOWEEN (D)
Tysklands kanske mest stilbildande hårdrocksband någonsin och urfäder till den väldiga musikaliska rörelse vi idag kallar power metal. Helloween har ända sedan den självbetitlade debut-ep:n släpptes 1985 haft en trogen publik i Sverige, och deras popularitet formligen exploderade 1987-88 i och med utgivningen av albumduon "Keeper of the Seven Keys Part 1 & 2". Därpå gick bandet in i en musikaliskt förvirrad period med ett flertal medlemsbyten. Lyckligtvis stabiliserades läget åter 1994, då den originelle sångaren och högt begåvade låtskrivaren Andi Deris (ex-Pink Cream 69) tog plats bakom micken. De närmast följande albumen "Master of the Rings" (1994), "Time of the Oath" (1996) och "Better Than Raw" (1998) återgav Helloween deras plats bland samtidens främsta heavy metal-band, en position de med framgång försvarat till dato med verk som "Keeper of the Seven Keys - The Legacy" (2005) och nya "7 Sinners". Och nu kommer alltså ett av den svenska publikens favoritband också - äntligen - tillbaka till SRF.

SAXON (UK)
Vad finns det att säga om Saxon som inte sagts otaliga gånger? Bandet är inte bara ett av de största och mest klassiska från den evigt älskade New Wave of British Heavy Metal - de är också ett av de band som SRF-publiken aldrig får nog av. Debuten släpptes 1979 och året därpå skrev Saxon in sig i hårdrockshistorien för evigt med de två odödliga albumklassikerna "Wheels of Steel" och "Strong Arm of the Law". Sällan eller aldrig hade tunga heavy metal-riff och traditionellt rocksväng förenats så effektivt, och för många är och förblir dessa album juvelerna i Saxons krona. Å andra sidan finns det inte mycket som inte är juveler i den kronan, och gruppens mer sentida skivor - senast 2009 års "Into the Labyrinth" - överflödar även de av mästerliga låtar. Men allt det där visste du nog redan. Liksom du vet precis hur grymma Biff Byford med mannar oföränderligen är live. Särskilt när de har den kära gamla jätteörnen med sig på scen. Som grädde på moset har Biff och grabbarna lovat att köra hela "Denim & Leather"-plattan på Sweden Rock 2011!

ACCEPT (D)
Legenderna som satte Tyskland på heavy metals världskarta. Accept debuterade under blygsamma omständigheter 1979, för att 1981 slå igenom med albumet "Breaker" och en hyllad turné med Judas Priest. Efterföljande plattor som "Restless and Wild" (1982) och "Balls to the Wall" (1983) lyfte slutgiltigt Accept till hårdrockens högsta division. Viktiga anledningar till det var det smäcktunga soundet, de klassiskinspirerade gitarrslingorna och inte minst frontmannen Udo Dirkschneider, vars sångröst var lika originell som hans utseende. 1987 lämnade Udo Accept för sitt eget U.D.O. Han återvände till Accept 1992-96, varefter bandet upplöstes helt. 2005 återförenades de tillfälligt för att bland annat medverka på SRF, men Udo gjorde klart att ville Accept göra comeback i full skala fick de göra det utan honom. Sagt och gjort - 2010 släppte Accept sin första platta med amerikanen Mark Tornillo (ex-TT Quick) bakom micken, "Blood of the Nations". Skivan blev en stor framgång, och det är ett Accept i triumf som återvänder till SRF.

DOWN (US)
En supergrupp av musiker från 90-talets tunga metalscen, förenade av en önskan att spela rå, aggressiv doom metal. Down från New Orleans består av sångaren Phil Anselmo (ex-Pantera), gitarristerna Pepper Keenan (ex-Corrosion Of Conformity) och Kirk Windstein (Crowbar), trummisen Jimmy Bower (Eyehategod) och bandets "färsking" (gick med 1999), basisten Rex Brown (ex-Pantera). Skivdebuten kom med den idag klassiska "NOLA" (1995), och just nu arbetar Down på sitt fjärde album. Den glesa skivutgivningen till trots är Down etablerade som ett av vår tids främsta - och argaste - doom metal-band. Vare sig man föredrar "gammal" eller "ny" hårdrock är detta en SRF-debut att verkligen se fram emot.

BLACK LABEL SOCIETY (US)
Tung metall med svänget från sydstatsrocken. Sådant var konceptet när dåvarande Ozzy Osbourne-gitarristen Zakk Wylde bildade Black Label Society 1998, och så ser det ut än idag. Till dato har den i dubbelt avseende väldige gitarrhjälten/frontmannen med manskap släppt åtta studioalbum, däribland sådana succéer som "Mafia" (2005) och fjolårets "Order of the Black". Som bekant har amerikanska och europeiska hårdrockare olika smak, men i detta fall är båda parter överens: Black Label Society är ett av USA:s bästa metalband idag. Zakk själv må ha slutat med ölen, men ett varmt mottagande i öldrickandets tecken lär det bli ändå för honom, trotjänarna Nick Catanese (gitarr) och John DeServio (bas) och nytillträdde trummisen Johnny Kelly (ex-Type O Negative). Sa vi att bandet kommer att spela precis före Ozzy Osbourne lördagen den 11 juni?

JOAN JETT AND THE BLACKHEARTS (US)
Joan Jett skrev in sig i rockhistorien 1975 då hon var med om att bilda Runaways, det första framgångsrika rockbandet med enbart kvinnliga medlemmar. Runaways upplöstes 1979 och Joan, bandets frontkvinna och gitarrist, inledde en solokarriär och sedemera bildade the Blackhearts. Branschens förståsigpåare förutsåg en praktflopp, men satte hånskrattet i halsen då Joans version av Arrows "I Love Rock'n'Roll" blev en kolossal hit 1982. Under årens lopp har Joan släppt sammanlagt tolv egna studioplattor, späckade med rå garagerock i hårdrockstappning. Förutom den ovannämnda superhiten hör även låtar som "Bad Reputation", "Crimson and Clover", "Do You Wanna Touch", "Light of Day", och "I Hate Myself for Loving You" till Joans mest odödligförklarade stunder. Detta är faktiskt första gången som den ikoniska rockhjältinnan besöker SRF - kan det vara början på en underbar vänskap?

QUEENSRYCHE (US)
Prog metals främsta pionjärer, har de ofta kallats. Seattles Queensrÿche (uttalas Queensrajk) fick ett mindre genombrott redan med 1983 års debut-ep och har sedan dess utgett elva studioalbum, med ett tolfte på väg. Bandet utmärkte sig från start för sina på en gång detaljrika och lättlyssnade kompositioner, sina fyndiga texter och Geoff Tates imponerande röstresurser. Många förknippar fortfarande Queensrÿche främst med plattor som "Operation: Mindcrime" (1988) och "Empire" (1990), men istället för att kopiera sitt eget framgångsrika koncept har bandet fortsatt utvecklas utan att någonsin släppa samma skiva två gånger. Detta är en orsak till den hängivenhet som utmärker Queensrÿchefans. En annan är bandets evigt höga klass som liveakt, vilket gjort dem till stående favoriter inte minst hos SRF-publiken.

THIN LIZZY (IRL/UK/US)
Thin Lizzy var ett av 70-talets främsta hårdrocksband. Under åren med den legendariske sångaren/basisten Phil Lynott vid rodret, det vill säga 1969-83, producerade bandet otaliga klassiska låtar som "Whisky in the Jar", "Boys Are Back In Town", "Jailbreak", "Don't Believe a Word" och "Cold Sweat". Låtar med en unik kombination av sväng, melodier och idérikedom. Någon återförening hann aldrig äga rum före Lynotts död 1986, men tio år senare beslöt de överlevande medlemmarna av Thin Lizzys sista sättning att återigen börja spela klassikerna under det gamla namnet. Manskapet byttes ut ett antal gånger, och 2009 tycktes Thin Lizzy på väg att upplösas helt. Men inte då. I maj 2010 återvände bandet officiellt i sin starkaste uppställning på länge. Det vill säga tidigare Thin Lizzy-medlemmarna Scott Gorham (gitarr), Brian Downey (trummor), Darren Wharton (keyboards) och Marco Mendoza (bas), samt gitarristen Viv Campbell (Def Leppard, ex-Dio) och sångaren Ricky Warwick (ex-The Almighty). Att Thin Lizzy är välkomna tillbaka till SRF är bara förnamnet, nu lever legenden med förnyad styrka! Till årets festival kommer bandet med sin nya pampiga scenshow och det är självklart bara på Sweden Rock du kan se detta!

KANSAS (US)
Kansas (gissa var i USA de kommer ifrån?) var bland de första som sammanförde symfonirock och hårdrock, och det är fortfarande inte många som gjort det lika bra. Bandet debuterade 1974 och fick sitt stora genombrott 1976 med albumet "Leftoverture" och hiten "Carry On Wayward Son". På denna följde en lång rad av ytterligare klassiska låtar som "Dust in the Wind", "Point of Know Return" och "Hold On". Den otroligt välspelade musiken, med dess på en gång intrikata och smittsamma melodier, har bildat skola för otaliga progressiva hårdrocksband. Och allra helst ska låtarna förstås upplevas live - en miljö där Kansas fortfarande regerar.

MORBID ANGEL (US)
De amerikanska death metal-legendarerna Morbid Angel omtalas inte bara som giganter inom sin egen genre utan som en påverkande kraft på metalgenren i stort. Floridaborna är ett av den hårda musikens riktiga veterangäng. De bildades 1984 och albumdebuterade med "Altars of Madness" 1989, en platta som under åren har vunnit ett stort antal tidningsomröstningar om bästa skiva inom extrem metal. Bandets kärntrio bestående av basisten/sångaren David Vincent (som lämnade bandet 1996, men återkom 2004), gitarristen Trey Azagthoth och trummisen Pete Sandoval spelade med olika kompgitarrister in ytterligare tre album - Blessed are the Sick, Covenant och Domination - som samtliga höll fast vid rötterna men ändå fann nya musikaliska vägar att vandra. Bandets musik är skoningslöst energisk, rå och brutal - samtidigt som den framförs med imponerande exakthet av flyhänta musiker. Kännetecknande är också David Vincents potenta sång; ett slags mellanting mellan ett stenhårt, klassiskt death metal-growl och en mer ren, beordrande stämma. Trey Azagthoth och Pete Sandoval har flera gånger vunnit omröstningar om bästa gitarrist respektive trummis i genrens tidningar samt omskrivits i mer "tekniska" magasin för deras virtuosa egenskaper. Den som finner hela genren något för svårsmält, men är intresserad av imponerande musikerskap kan alltså också få en intressant uppevelse av en Morbid Angel-konsert. Och den som uppskattar genren har en riktig högtidsstund framför sig, till ljudet av idel klassiker från bandets fyra första album samt säkerligen också något nytt nummer. Spelningen på Sweden Rock Festival blir bandets enda i Sverige i sommar.

MR BIG (US)
Ett av få melodiösa hårdrocksband som levde och frodades under det "alternativa" 90-talet var Mr Big. Den så kallade supergruppen bestod av fyra högt respekterade kanonmusiker - Eric Martin (sång), Paul Gilbert (gitarr), Billy Sheehan (bas) och Pat Torpey (trummor). Den infallsrika musiken bar stora likheter med Van Halen och låtar som "Green-Tinted Sixties Mind", "Daddy, Brother, Lover, Little Boy" och självklart balladen och superhiten "To Be With You" blev klassiker. Glädjen stod högt i tak hos fansen då Mr Big återförenades 2009, efter sju års splittring. Bandet demonstrerade snabbt att de fortfarande höll samma skyhöga klass som liveband, och comebackalbumet "What If" släpps i januari. Mr Big är tillbaka och brännheta - nu står också SRF-debuten för dörren.

CLUTCH (US)
Clutch från Maryland är vår tids mästare på att skapa traditionell rock med bisarra element. Punk, blues, funk, hardcore och stoner är några av beståndsdelarna i det särpräglade koncept gruppen patenterat under 20 år och på bland annat nio studioalbum. Texterna präglas av en udda humor och ett stort intresse för allt från forntida myter till samtida politik. Plattor som "From Oblivion to Beale Street" (2007) och senast "Strange Cousins From the West" (2009) har gett Clutch en fanatiskt hängiven publik och dessutom gjort dem till kritikerfavoriter. Många har längtat efter att se detta talangfulla liveband på SRF - nu har stunden äntligen kommit.

THE HOOTERS (US)
The Hooters bildades i Philadelphia redan 1980 och släppte tre år senare sitt första, självfinansierade album "Amore" som såldes i över 100 000 exemplar tack vare sin kraftfulla arenarock med inslag av både reagge och ska. Efter att Hooters båda ledargestalter Rob Hyman och Eric Bazilian varit med och spelat och skrivit låtar på Cyndi Laupers debutalbum fick branschen på allvar upp ögonen för dessa extraordinära låtskrivare och 1985 släpptes så The Hooters "riktiga" debutalbum "Another nervous night", som innehöll oförglömliga hits som "Day by day", "And we danced", "Where do the children go" och "All you zombies", och genombrottet var ett faktum. Bandet följde upp debuten med plattan "One way home", som även den matade ur sig hitsinglar som "Johnny B", "Karla with a K" och "Satellite", och sedermera tredje plattan "Zig zag" med hits som "Brother don't you walk away" och "500 miles" som även denna sålde mycket bra världen över - inte minst i Sverige. Under större delen av 90-talet var det ganska tyst om bandet även om de släppte plattan "Out of body" 1993 och herrarna Hyman och Bazilian levde gott på att skriva hits åt artister som Taj Mahal, Mick Jagger, Willie Nelson, Jon Bon Jovi, Joan Osborne med flera. År 2001 återbildades The Hooters efter att ha legat i träda länge och under några år turnerade bandet flitig för att 2007 släppa sitt första studioalbum på 14 år med titeln "Time Stand Still". Bandet spelade faktiskt på Karlshamn Rock Festival 1993 och nu, 18 år senare, är det dags igen för den svenska rockpubliken att ta del av denna enorma låtskatt och ett garanterat party på scen med massor av energi och, gissar vi, en och annan allsång!

RHAPSODY OF FIRE (I)
1997 var året då melodisk metal exploderade i Europa. Bland debutanterna detta år märktes HammerFall, Nightwish och inte minst Rhapsody. Italienarnas förstlingsverk "Legendary Tales" var en hybrid av storslagen, dubbelkaggespäckad power metal och ännu mer storslagen filmmusik av ett slag som aldrig tidigare hörts. Följande skivor som "Symphony of Enchanted Lands" (1998) och "Power of the Dragonflame" (2002) befäste Rhapsodys ställning som ett av världens största power metal-band. 2006 tvingades de av copyrightskäl byta namn till Rhapsody Of Fire, men musiken och det högstämda fantasyanslaget har förblivit desamma. Bandet är med "The Cold Embrace of Fear" framme vid sitt nionde fullängdsalbum, och 2011 gör de sin efterlängtade återkomst till livescenen. Däribland alltså SRF, som så många av er länge önskat.

ICED EARTH (US)
Ett av de absolut viktigaste banden från 90-talets stora melodiska metalrenässans återvänder till SRF - och denna gång har de sin klassiske sångare Matt Barlow med sig. Iced Earth debuterade 1991 och har aldrig svikit din föresats att skapa storslagen och melodisk musik enligt heavy metals och thrash metals finaste traditioner. Album som "Burnt Offerings" (1995), "Dark Saga" (1996) och "Something Wicked This Way Comes" (1998) gjorde Iced Earth till ett av den europeiska hårdrockspublikens nya favoritband. 2003 lämnade Matt Barlow sin plats vid gitarristen/huvudmannen Jon Schaffers sida, för att ersättas av Tim "Ripper" Owens (ex-Judas Priest). Fastän den sistnämnde gjorde ett fantastiskt jobb kunde fansen inte annat än jubla åt Matt Barlows återkomst 2007. Och nu är det alltså äntligen dags för det Matt Barlow-frontade Iced Earth att spela på SRF för allra första gången. Tyvärr också för sista gången, eftersom Matt beslutat att återigen lämna bandet efter årets spelningar. Avgjort ett tillfälle som inget äkta heavy metal-fan bör missa.komst 2007. Och nu är det alltså äntligen dags för det Matt Barlow-frontade Iced Earth att spela på SRF för allra första gången. En av årets stora högtidsstunder för sanna heavy metal-fans.

HAWKWIND (UK)
Spacerockens titaner, stonerrockens urfäder och ett av tidernas mesta kultband. Hawkwind är även kända som Monster Magnets främsta förebilder och för att även ha influerat såväl Sex Pistols som Ministry. Samt, självfallet, som bandet där Lemmy var med länge nog för att hinna sjunga på deras största hit "Silver Machine" (1972). Efter mer än 40 år är gitarristen Dave Brock med manskap fortfarande i högsta grad aktiva såväl på scen som i studio. Och få kan slå Hawkwind på fingrarna när det gäller att skapa en psykedelisk atmosfär. Fråga bara deras många fans, som hör till rockens mest fanatiska!

HARDCORE SUPERSTAR (S)
En gång sågs de som ett glamband som det rentav var lite suspekt för "riktiga" hårdrockare att gilla. Idag är Hardcore Superstar ett av de mest framgångsrika och respekterade banden på den svenska hårdrocksscenen. Vändpunkten kom med 2005 års självbetitlade, idag klassiska platta. Denna har följts av ytterligare tre succéalbum, senast fjolårets "Split Your Lip". Bandet som enligt egen utsago spelar en förening av thrash och sleaze hör även till SRF-publikens stående favoriter, så räkna med folkfest när bandet avslutar onsdagkvällen och när klassiker som "We Don't Celebrate Sundays", "Dreamin' in a Casket" och "Wild Boys" förenar sig med nya favoriter som "Sadistic Girls" till en enda stor partysamling.

STRYPER (US)
Den kristna hårdrockens giganter! Under 80-talet var Kaliforniens Stryper ett av den melodiösa hårdrockens stora band. Album som "To Hell With the Devil" (1986) blev miljonsäljare och låtar som "Free", "Honestly" och "Always There For You" gjorde dundersuccé på MTV. Många av Strypers trosfränder hävdade därför att bandet inte var "riktiga" kristna. Detta frustrerade kvartetten som efterhand bytte stil och i slutänden upplöstes helt. Historien har emellertid givit Stryper upprättelse, och 2003 återförenades bandet permanent. Musiken och texterna låter numera återigen som under guldåldern, och inom det närmaste släpps Strypers tredje album sedan återföreningen, coverplattan "The Covering". Många har längtat efter att få se bandet på SRF, och nu är det äntligen dags - i den klassiska originalsättningen med bröderna Michael och Robert sweet (sång/gitarr respektive trummor), Oz Fox (gitarr) och Tim Gaines (bas).

MOLLY HATCHET (US)
Molly Hatchet från Jacksonville, Florida etablerade sig redan på 70-talet som det hårdaste sydstatsrockbandet av dem alla. Självaste Lynyrd Skynyrd-vokalisten Ronnie Van Zant utbrast att Molly Hatchet lät precis som han själv ville att Lynyrd Skynyrd skulle låta. Redan de två första albumen "Molly Hatchet" (1978) och "Flirtin' With Disaster" (1979) placerade Molly Hatchet i rockens elitserie, och sistnämnda skivas titelspår är än idag bandets största hit. Deras långa karriär har ingalunda varit problemfri, och två av originalmedlemmarna har lämnat detta jordelivet. Dagens Molly Hatchet, centrerat kring grundaren Dave Hlubek (gitarr) och mångåriga medlemmarna Phil McCormack (sång) och Bobby Ingram (gitarr), rockar vidare ändå - till stor glädje för bandets många och trogna fans.

MUSTASCH (S)
Mustasch är bandet som är stolta över att vara svennefavoriter. Bredbent rock, baserad på feta riff, allsångsvänliga refränger och ett sjujäkla gung är deras lika enkla som effektiva recept. Sedan "Double Nature" från tredje fullängdsalbumet "Latest Version of the Truth" (2007) blev en dunderhit har Mustasch etablerat sig som ett av Sveriges populäraste rockband alla kategorier. Det nästa och senaste, självbetitlade albumet släpptes 2009 och blev ännu en dundersuccé. Härnäst kommer en samlingsplatta med nyinspelade låtar, som ska släppas den 28 februari - på dagen tio år sedan frontmannen Ralf Gyllenhammar bildade bandet. Har du sett Mustasch live tidigare vet du att det är en riktig folkfest du har att vänta dig. Inte minst om det var på ett tidigare SRF du såg dem.

JASON & THE SCORCHERS (US)
Jason, med efternamnet Ringenberg, firar 2011 30-årsjubileum som sångare i Jason & The Scorchers. Bandet var ett av de första som effektivt blandade country med tuff rock, och deras fyra första klassiska släpp (1982-86) hyllas numera som milstolpar. De var långt före sin tid, men kultförklarades av en skara fans som troget följt dem genom ett antal ljudexperiment och ett par timeoutperioder. I dagens upplaga av Jason & The Scorchers spelar Bonafides frontman Pontus Snibb trummor, och i denna sättning har bandet blivit kanske ryktbarare än någonsin tack vare dess sagolika scennärvaro. Detta och kvaliteten hos senaste albumet "Halcyon Days" gör Jason & The Scorchers till ett mycket välkommet tillskott till SRF 2011.

NECRONAUT (S)
Necronaut är inget vanligt projekt. När det hyllade, självbetitlade debutalbumet släpptes i höstas skrev Expressen att "om Dave Grohl verkligen vågat grisa ned sig hade Probot kunnat bli lika laddat som forne Dismember-trummisen Fred Estbys namnkunniga 'soloprojekt'". Nu samlar death metal-veteranen Fred Estby gräddan av Sveriges coola hårdingar för ett unikt framträdande på Sweden Rock Festival. Enligt projektledaren kan detta mycket väl bli Necronauts enda offentliga konsert någonsin. Inte nog med det, för utöver material från Necronaut kommer detta namnkunniga gäng dessutom att bjuda på andra brutala överraskningar. Hittills bekräftade musiker är: Fred Estby (ex-Dismember) Nicke Andersson (Imperial State Electric, ex-Hellacopters, ex-Entombed) Tomas "Tompa" Lindberg (At The Gates) Erik Danielsson (Watain) Tyrant (Nifelheim) Hellbutcher (Nifelheim) Janne "JB" Christoffersson (Grand Magus) Andreas "Drette" Axelsson (Tormented, ex-Edge Of Sanity) David Blomqvist (Dismember) Tobias Christiansson (Dismember, Grave) Robert Pehrsson (Dundertåget, Deathbreath)

BUCKCHERRY (US)
Hör du till dem som gillar traditionell, skitig hårdrock i AC/DC:s och Guns N' Roses anda och ännu inte upptäckt Buckcherry, så är det verkligen på tiden. I hemlandet USA slog bandet igenom redan med 1999 års självbetitlade debut, som gav ifrån sig hela fyra (!) hitsinglar. Sedan dess har Buckcherry turnerat med band som AC/DC, Mötley Crüe och Kiss, och sångaren Josh Todd var snubblande nära att hamna i det som blev Velvet Revolver. Buckcherrys senaste och femte album "All Night Long" uppmärksammades även i Sverige, så det är i rättan tid som Buckcherry nu SRF-debuterar. Och med hits som "Crazy Bitch", "Lit Up" och "All Night Long" i bagaget är en perfekt rockfest i gröngräset garanterad.

STEELHEART (US)
Minns du supersångaren som dubbade Mark Wahlbergs sångpartier i filmen "Rock Star" (2001)? Just det - Miljenko Matijevic, kroat-amerikan och huvudman i Steelheart från Connecticut. Dessa gjorde sig kända som ett av det tidiga 90-talets främsta pudelband. De två första albumen "Steelheart" (1990) och "Tangled in Reins" (1992) myllrar av klassiker som "Angel Eyes", "Steelheart" och rysarballaden "She's Gone". Steelheart splittrades 1992 efter att Miljenko skadats svårt på scen av en fallande ljusrigg. Ett trevande comebackförsök 1996 blev kortlivat, men tio år senare fick Miljenko liv i Steelheart på allvar och släppte 2008 den Led Zeppelin-doftande "Good 2B Alive". Nu kommer bandet för första gången till Sverige - varning för glasspräckartoner när Miljenko ger hals!

SPOCK'S BEARD (US)
Kanske de allra viktigaste portalfigurerna i det sena 90-talets stora renässans för progressiv rock. Spock's Beard från Los Angeles debuterade 1995 och hjälpte en ny generation att upptäcka arvet efter band som Genesis och Gentle Giant. 2002, efter att bandet släppt sex album, beslöt frontmannen och dåvarande bandledaren Neal Morse att hoppa av och bli soloartist. Många blev positivt överraskade då Spock's Beard klarade denna omställning galant. Sedan dess har de släppt ytterligare fyra plattor, senast "X" (2010), vilka utmärker sig för sitt vassare och mer hårdrocksbetonade gitarrsound. För alla er som längtat efter att få se ett av modern progrocks viktigaste band på SRF är väntan äntligen över.

THE DAMNED (UK)
Punkens första viktiga brittiska band! Först med att släppa en singel ("New Rose", 1976), först med att släppa ett album ("Damned Damned Damned", 1977), först med att listplaceras i hemlandet och först med att turnera i USA. I sistnämnda land blev The Damned rentav större än Sex Pistols och bidrog till hardcorescenens framväxt. Bandets från början genomgående vindsnabba stil blandades efterhand ut med mer ödesmättade, keyboardberikade tongångar, vilket gjorde The Damned till pionjärer även inom gothen. De har även influerat "vanliga" rockband från Guns N' Roses till Offspring (som båda spelat in The Damned-covers). Nu kommer dessa legender för första gången till SRF, med originalmedlemmarna Dave Vanian (sång) och Captain Sensible (gitarr) i spetsen.

DESTRUCTION (D)
Destructions debutalbum "Infernal Overkill" (1985) är ett av de första, mest stilbildande mästerverken inom europeisk thrash metal. Bandets råa, brutala och inledningsvis tämligen diaboliska musik bildade skola för en lång rad efterföljare - inte minst sentida black metal visar spår av Destructions inflytande. Efter sju briljanta skivsläpp sparkades sångaren/basisten Marcel "Schmier" Schirmer, vilket effektivt ändade Destructions storhetstid. På "All Hell's Break Loose" (2000) var emellertid den karismatiske skrikmästaren tillbaka, vilket inledde en av metalhistoriens mest övertygande comebacker. I februari 2011 släpps Destructions elfte studioalbum, som de lovat ska vara en riktigt rå och elak historia. Fyra månader senare kommer trion alltså till SRF - och en av de mest efterlängtade thrash metal-debuterna i festivalens historia är ett faktum.

DUFF McKAGAN'S LOADED (US)
Duff McKagan är förstås evigt känd som basisten i Guns N' Roses klassiska sättning samt Velvet Revolver. Men sedan 2008 har även hans eget projekt Loaded visat framfötterna rejält. I denna grupp, vars första upplaga bildades redan 1999, sköter Duff sång och kompgitarr. Soundet utgörs av rå och rivig hårdrock med starka punkinfluenser, och bandet själva nämner Rolling Stones, Thin Lizzy och Black Flag bland sina förebilder. Loaded har hittills spelat in tre fullängdsalbum, senast "The taking" som släpps i april. Emellertid är de först och främst ett liveband, och deras SRF-debut är desto mer efterlängtad eftersom detta blir första gången som Duff gästar SRF överhuvudtaget!

FIVE HORSE JOHNSON (US)
Five Horse Johnson från Toledo, Ohio framstår allt mer som ett av de hetaste namnen på vår tids stonerscen. Deras mångskiftande influenser, framför allt då från bluesen, har skapat ett högts personligt sound med vissa beröringspunkter till Clutch. Five Horse Johnsons sångare Eric Oblander spelar rentav munspel på senaste Clutchplattan. Själva är Five Horse Johnson uppe i sex album sedan 1996 års debut, och tiden förefaller nu mogen för bandet att ta steget ut ur underjorden. The band will play on wednesday june 8

OVERKILL (US)
Från New York kommer kanske inte lika många klassiska thrash metal-band som från Bay Area, men Anthrax och Overkill är namn som spelar i den allra främsta ligan av genrens legender. Det sistnämnda bandet är upphovsmän till albumklassiker som "Feel the fire" (1985), "Taking over" (1987) och "Years of decay" (1989), vars utmärkande drag är kombinationen av punkinfluerad aggression och starka melodier inte olika de hos vad som nu kallas power metal. Overkills femtonde och senaste studioalbum "Ironbound" är trogen dessa rötter, bara ännu råare. Som alltid är det sångaren Bobby "Blitz" Ellsworth och basisten DD Verni som håller i trådarna, och som alltid kan vi räkna med en förstklassig show när detta briljanta liveband återvänder till SRF.

NIFELHEIM (S)
Att Sverige är ett av de länder som befinner sig i det absoluta toppskiktet av black metal vet troligtvis de flesta hårdrockskännare - och för den som till äventyrs skulle ha missat det är Nifelheim, bildade i Dals Långed 1990, ett bevismaterial så gott som något. Bandets originella form av black metal hämtar inspiration så väl från traditionell heavy metal som black metal-klassiker som Bathory, Tormentor och Master's Hammer. Deras låtar finns odödliggjorda på fyra fullängdare, senast "Envoy of Lucifer" 2007. Nifelheim har besökt SRF en gång tidigare 2004 och har sedan dess varit ett av de mest önskade reprisbanden i sin genre. Med ett säreget sinne för melodier, kompromisslöst rå sång och för sin stil ovanligt smittsamma låtar lär deras konsert bli en sann höjdpunkt för fans av black metal.

ANGEL WITCH (UK)
Ett av de främsta kultbanden från New Wave Of British Heavy Metal debuterar äntligen på SRF! Angel Witch, med sångaren och gitarristen Kevin Heybourne i spetsen, släppte sitt självdebuterade debutalbum 1980. Skivan blev en historisk milstolpe inom ödesmättad, diabolisk och mystisk heavy metal. Problem med medlemsbyten ledde till att Angel Witch lades ner kort därpå, men Kevin Heybourne har med (o)jämna mellanrum blåst nytt liv i sitt skötebarn för turnéer och en och annan ny platta. I vår tid har datorspelet "Brütal Legend", där bandets signaturlåt "Angel Witch" ingår, hjälpt Angel Witch att nå ut till ännu en generation fans. Nu kan dessa jubla ikapp med de gamla fansen då låtar som "Angel Witch", "Angel of Death" och "Sorcerers" dånar över de SRF:ska nejderna.

THE HAUNTED (S)
Göteborgs The Haunted gjorde sensation redan med 1998 års självbetitlade debut. Bandet, som växt fram ur askan från de banbrytande At The Gates, gjorde sig raskt ett namn på egna meriter genom att blåsa nytt liv i den klassiska thrash metal och föra den in i framtiden. Publik och kritiker är rörande eniga om att nämnda debut och uppföljaren "The Haunted Made Me Do It" (2000) hör till vår tids viktigaste metalplattor. Även som etablerat band har The Haunted fortsatt att glädja och inte sällan utmana sina många fans - de tre senaste albumen "Revolver" (2004), "The Dead Eye" (2006) och "Versus" (2008) är moderna klassiker även de. För närvarande håller The Haunted på att spela in sitt sjunde studioalbum, och 2011 är det dags för SRF-publiken att återse dem där de imponerar allra mest - på scen.

RHINO BUCKET (US)
Många band låter influerade av AC/DC. Långt ifrån alla vinner respekt i eget namn. Rhino Bucket, som släppte tre klassiska album i början av 90-talet, hör till det exklusiva fåtal som lyckats strålande med bägge delarna. 1995 drog sig bandet tillbaka, till mångas sorg, och under sin frånvaro blev Rhino Bucket populärare än någonsin. Självklart blev det jubel i rock'n'rollbusken då comebackalbumet "And Then It Got Ugly" släpptes 2006. Sedan dess har ytterligare två Rhino Bucket-plattor sett dagens ljus, däribland högaktuella "Who's Got Mine". Bandets SRF-premiär lär med andra ord inkludera både nytt, fräscht material och klassiker som "One Night Stand", "Blood on the Cross" och "Ride With Yourself".

LEE AARON (CAN)
Hårdrockens första "Metal Queen", vilket också är namnet på Lee Aarons genombrottsplatta från 1984, vars titelspår i sin tur är hennes mest klassiska låt. Karen Greening, som hon egentligen heter, släppte sju hårdrocksalbum under perioden 1982-94. De tidigaste - som just "Metal Queen" - drar åt heavy metal-hållet, medan de senare - som storsäljaren "Bodyrock" (1989) - bjuder på något melodiösare tongångar. På senare år har Lee Aarons sångkarriär kretsat kring jazz och blues, och den hårda rocken har förefallit vara ett avslutat kapitel. Fram tills nu, vill säga. 2011 är året då "the original Metal Queen" gör comeback på SRF - hennes första Sverigebesök någonsin. En sensation för varje vän av genuin 80-talsmetall!

GWAR (US)
Livsfarliga monster från yttre rymden, infrusna i Antarktis under miljoner år och upptinade under 80-talet tack vare pudelrockarnas hårsprayutsläpp? Eller "bara" ett band från Virginia med en scenshow rentav galnare än musiken? I vilketdera fallet har Gwar släppt tolv album sedan 1988, senast fjolårets "Bloody pit of horror". Soundet på skivorna har varierat, med inslag av punk, experimenterande på Frank Zappa-nivå, och givetvis brutal metal. Det är den sistnämnda musikstilen som idag dominerar Gwarsoundet. Andra viktiga komponenter i konceptet är blandningen av explicit underlivshumor (var beredd på vätskebesprutning från scenen) och, faktiskt, politisk medvetenhet. Samt "mord" på misshagliga individer - bli inte förvånad om exempelvis en viss Mr Lordi blir "avrättad" på scen under Gwars SRF-debut. En upplevelse du aldrig lär glömma! Bandet har inte spelat i Sverige sedan 1991 och detta blir enda spelningen i vårt avlånga land!

DAN REED BAND (US)
På det sena 80-talet var Dan Reed Network ett av svenskarnas favoritband. Hits som "Get to You" och "Rainbow Child" uppvisade en blandning av melodiös hårdrock, funk och sensuella latinorytmer som var banbrytande för sin tid. Bandet lades ner 1993, då huvudmannen Dan Reed kände att gruppen saknade relevans på 90-talets samhällskritiska rockscen. Efter flera års kämpande mot personliga demoner, följt av lärorika vistelser i Indien och Israel, fick Dan slutligen inspiration att återvända till musiken. Under 2010 hann han spela på SRF:s akustiska scen och släppa sin lågmälda och eklektiska soloplatta "Coming Up for Air". 2011 är det dags för Dan Reed att börja rocka på allvar igen - och hans trofasta svenska fanskara jublar.

AGENT STEEL (US)
Kalla det melodisk speed metal, kalla det US-power metal - men vad du än kallar det torde du knappast förneka briljansen hos Agent Steels tre första släpp "Skeptics Apocalypse" (1985), Mad Locust Rising EP" (1985) och "Unstoppable Force" (1987). De vindsnabba riffen, de effektiva melodierna, science fiction-lyriken och John Cyriis storslagna falsettsång bildade en unik enhet, och många sörjde då en frustrerad John förklarade bandet nerlagt 1988. Elva år senare återbildades Agent Steel utan sin excentriske originalsångare, och ja, tyckte fansen, det lät väl bra men inte så bra som förr. Nu är emellertid John Cyriis tillbaka i Agent Steel, vilket gör bandets SRF-debut till en händelse som ingen vän av högsta klassens 80-talsmetall får missa.

WALTER TROUT (US)
Bluesgitarristen Walter Trout har förfinat sitt musikaliska hantverk under en lång period. Han började spela 1965, flyttade till Los Angeles 1973 för att där öppna för legender som John Lee Hooker och Joe Tex, gick med i klassiska Canned Heat 1981 och fortsatte till John Mayall's Bluesbreakers 1984. I sistnämnda band stannade han tills 1989 - och först då, med John Mayalls välsignelse, inledde han på allvar sin solokarriär. Inte konstigt då att han utvecklat en helt egen stil som blues- och rockgitarrist, som bland annat framgår av hans senaste och 20:e (!) soloplatta "Common Ground". Det var också John Mayall som, enligt Walter själv, lärde honom att föra sig på en scen. Vi på SRF tackar och tar emot.

ELECTRIC WIZARD (UK)
Electric Wizard är ett av vår tids mest kultförklarade och inflytelserika doom metal-band. De är också ett band som älskar att jävlas med alla, inklusive sig själva. Sedan debuten 1995 har de släppt sammanlagt sju album späckade med drogromantik, excessglorifierande, ockult symbolik och gamla hederliga skräckmotiv. Där verk som "Come My Fanatics..." (1997) och "Dopethrone" (2000) blivit klassikerförklarade mottogs de därpå följande verken något svalare. Emellertid visade förra plattan "Witchcult Today" (2007) återigen var skåpet skulle stå. Denna har nu följts upp av högaktuella "Black Masses", och till sommaren gör alltså Jus Oborn & Co SRF-debut. Fantastiska nyheter för alla doom metal-älskare!

EVERGREY (S)
Ett av de mest inflytelserika namnen på den svenska metalscenen är Evergrey från Göteborg. Bandet debuterade 1998 och deras melodiska, mörka, samhällskritiska och tekniska metal vann allt fler anhängare för varje nytt album. Plattor som "In Search of Truth" (2001), "Recreation Day" (2003) och "Monday Morning Apocalypse" (2006) är alla moderna metalklassiker. I maj 2010 fick fansen det skakande beskedet att Evergrey tappat tre av sina fem medlemmar, och bandets framtid tedde sig naturligt nog oviss. Till all lycka höll sångaren/gitarristen/huvudmannen Tom S Englund och keyboardisten Rikard Zander fortet. En ny, stark sättning har gjort ett nytt, starkt album betitlat "Glorious Collision". Evergrey är tillbaka med besked, och deras återkomst till SRF är något att se fram emot för varje metalfan.

GHOST (S)
Sveriges hemligaste band! Ghost har inte, och tänker inte avslöja namnen på sina medlemmar. Den kunskapen skulle bara i onödan distrahera allmänheten från det väsentliga - det faktum att Ghost skapats för att ackompanjera världens undergång. Detta med hjälp av musik som förts till dem av ett utomvärldsligt väsen av helvetiskt ursprung, förklarar bandet. Debuten "Opus Eponymous" överflödar av på en gång diaboliska och förföriska tongångar med drag av såväl 70-talets Black Widow och Coven som 80-talets Angel Witch, Demon och Mercyful Fate och nutidens The Devil's Blood. Ett fascinerande sound, och Ghost på scen på SRF borgar för en fascinerande upplevelse.

DOC HOLLIDAY (US)
70-talet var sydstatsrockens gyllene era. Men 80-talet då? Jovisst dök det upp fina band inom genren även då, främst av alla kanske Georgias Doc Holliday. 30 år har gått sedan 1981, då bandet utgav sina två första och storsäljande album "Doc Holliday" och "Rides Again". Sistnämnda skiva levererade en av sydstatsrockens största klassiker i form av "Lonesome Guitar". Bandets följande experiment med technoeffekter floppade däremot, och Doc Holliday lades ner under några år. Sedan dess har de å andra sidan rest sig med besked, och kan numera med fog räknas bland sydstatsrockens kulthjältar. Ett band för dig som vill ha din rock svängig!

CRASHDÏET (S)
Crashdïets debut "Rest in Sleaze" (2005) satte den nya sleazevågen på den svenska mediekartan. En tid senare skakades bandet av en tragedi då sångaren Dave Lepard begick självmord. Därtill visade sig ersättaren Olliver Twisted vara fel för bandet och försvann efter nästa album "The Unattractive Revolution" (2007). Crashdïet vägrade dock ge upp. De fann frontmansfyndet Simon Cruz och i fjol kom tredje plattan "Generation Wild", en knäckande stark revansch och en stor framgång på hemmaplan. Nu återvänder Crashdïet till SRF med förnyad styrka - som ett av Sveriges återigen hetaste rockband.

FM (UK)
Storbritanniens stoltheter på 80-talets AOR-himmel. FM slog sig in i hjärtat hos varje fan av melodisk rock med debutalbumet "Indiscreet" (1986) och uppföljaren "Tough It Out" (1989). Låtar som "Frozen Heart", "That Girl" och "Bad Girl" gör tveklöst skäl för namnet klassiker. Som så många av sina kollegor fann FM det AOR-fientliga 90-talsklimatet för bistert att uthärda, och bandet upplöstes 1995. Tolv år senare fann FM tiden mogen att återförenas, och fansens jubel mattades knappast av då bandets utmärkta comebackalbum "Metropolis" släpptes i fjol. Nu gör FM också SRF-debut - och hyllade sångaren Steve Overland står förstås som vanligt i frontlinjen.

OZ (FIN)
Finska OZ bildades i slutet av 70-talet och släppte mellan åren 1982 och 1991 fem album samt kultförklarade singeln "Turn the cross upside down". Kvintetten uppskattades storligen av hårdrockspubliken, men deras smittsamma heavy metal fick aldrig något brett genombrott. Sedan följde det öde som drabbade så många av de band som senare skulle komma att stå på Sweden Rock Festivals scener: bandsättningen höll inte ihop, skivbolagen strulade och musikscenen förändrades medan bandet stod kvar och stampade. Under de senaste årens renässans för kriminellt underskattad genuin heavy metal har dock OZ upptäckts av nya generationer hårdrockare vilket har givit klassiker som "Search lights", "Black candles" och "Turn the cross upside down" nya liv i pojk- och flickrummen. 2011 har bandet åter väckts till liv genom singeln och videon till nya låten "Dominator", och kvintetten (med klassiska medlemmarna Ape De Martini, Jay C Blade och Mark Ruffneck på plats) gör i sommar sina första spelningar sedan återkomsten.

BLACK VEIL BRIDES (US)
Möt bandet som kom från ingenstans och tagit USA med storm! Black Veil Brides från Cincinnati blandar modern metal med traditionell punk och glamrock, och de gör det iförda makeup i klassisk Kiss/Mötley Crüe-stil. Videon till första singeln "Knives and Pens", en slående studie över tonårigt utanförskap, blev en jättesuccé och YouTube-klassiker (är det ett ord?). Sommaren 2010 dundrade Black Veil Brides debutalbum "We Stitch These Wounds" in på Billboardlistan, och nu har det alltså blivit Europas och Sveriges tur att stifta bekantskap med "världens mesta rock'n'rollband". Det är i alla fall vad sångaren Andy Six kallar sitt Black Veil Brides.

MOONSPELL (POR)
Portugals största hårdrocksband någonsin hör också till pionjärerna inom goth metal, tillsammans med kollegor som Type O Negative, Paradise Lost, My Dying Bride och Katatonia. I synnerhet debutalbumet "Wolfheart" (1995) räknas bland genrens jätteklassiker med sina råa black metal-kryddor i allt det ödesmättade. Efter ett antal år och plattor av experimentellare och poppigare slag har Moonspell i och med "Under Satanae" (2007) och "Night Eternal" (2008) återvänt till sin ursprungliga tunga stil - till fansens stora glädje. I nuläget arbetar Moonspell på sitt tionde album, som sångaren Fernando Ribeiro lovar kommer att bli deras mörkaste, sexigaste och tyngsta på länge. Utmärkt timing inför bandets första SRF-besök.

RAUBTIER (S)
Sveriges Rammstein, har Raubtier från Haparanda fått höra ända sedan debutsingeln "Kamphund" släpptes och blev en hit i februari 2009. Kör man industriell metal på modersmålet är parallellen förstås oundviklig, men Raubtier har också sin egen profil och atmosfär, produkten av deras uppväxt i det kärva Norrbotten och sångaren/gitarristen Pär Hulkoff's militära bakgrund. Efter två år och lika många album - fjolårets "Det finns bara krig" och årets "Skriet från vildmarken" - är Raubtier redan en etablerad kraft på den svenska rockscenen. Nu ska de för första gången visa upp sin kraftfulla liveshow i SRF-miljö.

GROUNDHOGS (UK)
Det brittiska 60-talet gav upphov till ett antal band som lämnat bestående intryck i bluesrockens mylla. Cream, Chicken Shack och självfallet Groundhogs är kardinalexempel. De sistnämnda bildades redan 1963 av bland andra gitarristen/sångaren Tony McPhee. Som störst var de i början av 70-talet med plattor som "Thank Christ for the Bomb" (1970) och "Split" (1971). Groundhogs har gjort flera karriäruppehåll, men Tony McPhee har alltid i slutändan återupplivat sin kära grupp och fortsatt att sprida den klassiskt bluesbottnade rockens evengelium. Nu besöker bandet för första gången SRF.

MASON RUFFNER (US)
Är du ett fan av bluesrock, ligger Texassonen Mason Ruffner högt på listan över artister du borde ha gillat i åratal men förmodligen aldrig har hört. Den gänglige gitarristen, med den klassiska bluesscenen, Bob Dylan och Jimi Hendrix som främsta ledstjärnor debuterade 1985. "Mason Ruffner" slog en enig kritikerkår med häpnad och även kollegor som Jimmy Page och Mark Knopfler sjöng Masons lov. Tråkigt nog uteblev de stora publikframgångarna, och på fjorton år kom endast fyra studioalbum. På senare år har Mason, numera bosatt i Sverige, återupptagit musikkarriären, och nu får vi på SRF chansen att avnjuta en av bluesrockens mest hyllade doldisar.

THE BREW (UK)
Hemma i Storbritannien har The Brew blivit något av de senaste årens stora sensation inom traditionell bluesrock. Sångaren/gitarristen Jason Barwick, trummisen Kurtis Smith och den senares far (!) Tim på bas albumdebuterade 2006. Musikaliskt har The Brew jämförts med Jimi Hendrix, Led Zeppelin, Pink Floyd och The Troggs. Med tredje albumet "A Million Dead Stars", som släpptes 2010, tog bandets karriär fart på allvar, efter att de redan tidigare uppnått kultstatus på den europeiska undergroundscenen tack vare sin skyhöga klass som liveband. Gillar du rock av 60/70-talstyp kommer The Brew att ta dig med storm.

HOUSTON (S)
Duon Freddie Allen och Hank Erix gjorde vad Classic Rock Magazine utsåg till 2010 års bästa AOR-album, Houstons självbetitlade debut. Grabbarnas förebilder är band som Journey, Foreigner, Boston och Survivor - klassisk, melodistark radiorock av tidig 80-talsmodell. Singeln "Hold On" har kunnat hörs på svensk och finsk radio, och nu har även brittiska övärlden fått upp ögonen för Houston. Kort sagt, de unga stockholmarna är på väg att bli en ny sensation - HEAT har fått konkurrens om den svenska AOR-tronen.

FLÄSKET BRINNER (S)
Fläsket Brinner hörde till de tidigaste, och kanske mest excentriska av det tidiga 70-talets svenska proggorkestrar. Med sin tekniska kompetens, massor av improvisation och (nästan) ingen sång påminde de mycket om - men ville absolut inte kallas - ett jazzband. De släppte endast två album "Fläsket Brinner" (1971) och "Fläsket" (1972), som dock vunnit bestående ryktbarhet, i synnerhet då kanske klassikern "Gånglåten" från förstlingsverket. Interna stridigheter och missnöje med den ökade politiseringen på proggscenen bidrog till att Fläsket Brinner lades ner, men 2003 återbildades bandet av originalmedlemmarna Erik Dahlbäck (trummor) och Bengt Dahlén (gitarr). "Nya" Fläsket Brinner, där bland andra Göran Lagerberg (ex-Tages, Grymlings) är med på bas, har gjort stor lycka hos livepubliken - kolla in dem på SRF och inse varför.

SEVENTRIBE (S)
200 band slöt upp till tävlingen "Released - live and unsigned" i kampen om ett framträdande på årets SRF. Seventribe från Västerås vann, ett band som juryn förklarade blir bättre ju större scen de spelar på. De stolta vinnarnas singel "Sun Refuse" kommer i samarbete med Jägermeister och Supernova Records att medfölja prenumerationsexemplar av Sweden Rock Magazine. Vilka är då Seventribe? Åtta (!) killar i rosa skjorta (!!) som spelar aggressiv, hardcoreinfluerad metal de kallar "kravallmetall". De har även en platta i ryggen sedan tidigare, 2007 års "Aggro necesse est". Att kalla dem för ett vildsint liveband är en underdrift - många inbitna fans har lärt av erfarenheten att bära hjälm under en Seventribekonsert. SRF-publiken lär också få stifta bekantskap med Ridpojken, bandets ponnyhövdade (!) maskotkille. För en gångs skull är klichén bokstavligen sann: Seventribes liveshow kan inte beskrivas, utan måste upplevas!

RAGE (D)
Rage är det utan motstycke mest produktiva bandet i tysk heavy metal-historia. Hela 19 studioalbum har det hittills blivit sedan 1986, och dessutom ett antal ep:s och livesläpp. Vad som imponerar ännu mer är att denna samlade katalog håller så jämn kvalitet. Som pricken över i har Rage lyckats skapa ett helt eget sound med element från både heavy metal, thrash metal och power metal. Vad många kanske inte vet är att bandets musik funkar utmärkt även i akustisk skrud. Vilket är precis vad huvudmannen Peavy Wagner, gitarrgeniet Victor Smolski och trummisen André Hilgers avser att demonstrera. Just det, på SRF 2011 är den akustiska scenen tillbaka i ett lite större format och det är odistat som gäller för Rage - vågar man hoppas på att få höra jätteklassikern "Don't Fear the Winter" i detta avskalade tillstånd?

MATS RONANDER (S)
Örebrosonen Mats Ronander har rockat friskt ända sedan 70-talet och har spelat med bland andra ABBA, Ulf Lundell och Ted Gärdestad. Som soloartist debuterade han 1978 och nådde sina största framgångar 1992 med albumet "Himlen gråter för Elmore James" och hiten "Gör mig lycklig", en duett med låtens upphovsman Kim Larsen. Genom sin skiftesrika karriär har Mats alltid haft blues och klassisk rock'n'roll med sig i ryggmärgen, och det akustiska formatet är med andra ord som gjutet för honom och hans gitarr.

ROFFE WIKSTRÖM (S)
Rolf Wikström är den svenska bluesens okrönte kung. Han släppte sin första LP 1975, men det var först 1989 som han fick sitt stora genombrott med albumet "Mitt hjärta är ditt", innehållande tonsatta versioner av Nils Ferlins dikter. En ganska logisk framgång med tanke på att Rolf aldrig låtit sig begränsas av vad man "får" göra som bluesartist - hans influenser omfattar rockiga gitarrpionjärer som Roy Buchanan, countryikonen Hank Williams och inte minst den traditionella och moderna svenska visor, främst Cornelis Vreeswijk. Idag är Rolf sedan länge etablerad som en av Sveriges mest personliga artister och hans skrapiga stämma plus en akustisk gitarr är en kombination som är guld värd.

NICKE BORG HOMELAND (S)
Nicke Borg är mest känd som frontman med Nässjös stoltaste rockhjältar Backyard Babies, upphovsmän till ett antal klassiska album som "Diesel and Power" (1994), "Total 13" (1998) och den Grammisbelönade "Stockholm Syndrome" (2003). Bandet inledde 2009 en sabbatsperiod och strax därefter startade Nicke soloprojektet Nicke Borg Homeland. Nicke var senast aktuell i årets Melodifestival där han tog sig till final med den stämningsfulla balladen "Leaving Home". En artist vars register spänner över sådana musikaliska ytterligheter har förstås heller inga problem att komma i den akustiska kostymen. Vilket alltså är precis vad Nicke Borg Homeland ämnar göra på årets SRF.

BOB LOG III (US)
Bob Log III från Tucson, Arizona är en av de märkligaste och roligaste showmännen på den amerikanska rockscenen. Hans musikstil har beskrivits som deltablues, men av ett högst originellt slag. Bob spelar slidegitarr med händerna - en populär myt hävdar att han kan spela så snabbt för att vänsterhanden är en transplanterad aptass! - och samtidigt trummor med fötterna (!). Dessutom framträder han iförd en mänsklig kanonkulas dräkt samt en pilothjälm som helt döljer hans ansikte - mikrofonen sitter på insidan. Skivor har Bob släppt sedan 1998, men det är främst som liveartist han blivit kultförklarad. Har du inte redan förstått varför, lär du märka det snart nog!

CHIPS & KENT from SATOR (S)
Chips Kiesbye och Kent Norberg är sedan lång tid inskrivna i den svenska rockhistorien som frontduon i Sator. På årets SRF lägger de tillfälligt elplankorna åt sidan för att istället klä sina hårt punksvängiga rock'n'rollpärlor i akustisk skrud. Det är alltså fortfarande främst Satorklassiker som står på programmet för Chips & Kent, men en eller annan överraskning kan - och lär - också dyka upp i setlistan.

ALIEN (S)
Ett av de viktigaste släppen i den svenska AOR-rockens historia är Aliens självbetitlade debut från 1988. Skivan förknippas främst med hitballaden "Only One Woman" och även rockigare klassiker som "Tears Don't Put Out the Fire", "Go Easy" och "I've Been Waiting". Med åren har Alien fått kultstatus och det blev stort jubel bland nya och gamla fans då bandet förra året återförenades i den klassiska originalsättningen med bland andra gitarristen Tony Borg och sångaren Jim Jidhed. Att de fortfarande levererar godset i elförstärkt format har de redan bevisat - nu är tiden kommen för Alien att visa framfötterna även akustiskt.

CLAES YNGSTRÖM - CC goes to Woodstock (S)
Clas Yngström är legendarisk som sångare och gitarrist i bluesrockande Sky High. Cecilia Ringkvist är en sångerska som utmärkt sig i bland annat partybandet Happy Happies - kända för ett otal resenärer på Rock At Sea-kryssningar - och bluescovergänget Blue Thrill. Tillsammans är de CC Goes To Woodstock, en akustisk duo som vill rikta strålkastarljuset främst på alla de fantastiska artister som framträdde på den legendariska Woodstockfestivalen 1969. Räkna alltså med stämningsfulla tolkningar av folk som Jimi Hendrix, The Who, Canned Heat och inte minst Cecilias personliga favorit Janis Joplin!

GODA GRANNAR (THE GOOD NEIGHBOURS) (S)
Goda Grannar har hängt med sedan festivalens barndom som ett inofficiellt husband. Likt gubben i lådan med sina instrument och med lustiga hattar på huvudet har de dykt upp här och var på festivalområdet, för att rätt upp och ner stämma upp en hårdrocksklassiker eller två. Det förekommer förstås även att festivalen ger dem officiell speltid på en officiell scen. I år, då bandet firar 20-årsjubileum, är ett sådant tillfälle. Kommer de att bjuda på någon "Kashmir", "Whisky in the Jar" eller rentav "Breaking the Law" dagen till ära? Gå på Goda Grannars tältspelning så får du svaret.

SLIDIN' SLIM (S)
Linköpingsbon Slidin' Slim, född Anders Landelius, har uppmärksammats i internationella blueskretsar som en virtuos slidegitarrist och en av vår tids mest genuina och rotnära utövare av tvättäkta New Orleans-influerad deltablues. Samtidigt har han också blivit känd för ett högst personligt uttryck hämtat från hans ungdomsår som punkare - rakt på sak och låt musiken tala för sig själv. Sedan 1994 har Slidin' Slim etablerat sig som en av den svenska bluesscenens mest meriterade liveartister - räkna med ett känsloladdat framträdande rågat med akustiska, blå toner.

THE DEAD AND LIVING (S)
The Dead And Living kommer från Karlstad och försöker få döden att framstå som lite roligare. Nej, inte i form av självmordsromantik utan mer som ett konstaterande att vi ska alla dö och det är inget att vara så deppig för. Föga överraskande är en av bandets husgudar filmskaparen Tim Burton... The Dead And Livings debutalbum "Decadance" (notera stavningen) släpptes förra året som en udda, högintressant blandning av goth metal, Nick Cave, Thåström och för den delen även Karlstads stora vampyrcountryikoner Coffinshakers. Alltså gammalt och nytt i en salig blandning, med en märkligt intim atmosfär som kommer utmärkt till sin rätt i akustisk tappning. Upptäck själva, alla ni nattens varelser som bevistar SRF.

ABSORBING THE PAIN (S)
Kompromisslösa Absorbing the Pain från Örnsköldsviks mörka skogar har sina rötter i band som Barophobia (med Tomas och Mårten från Meshuggah), Boozman Simplex och Naked Rain. Bandet är aktuella med sitt andra album album "Songs of hate with love", inspelat, producerat och mixat helt i egen regi. Debuten, "Absorbing The Pain" släpptes 2010 och blev rosat av kritiker som jämförde norrlänningarna med band som Black Label Society och Pantera. Tack vare bandets genuina känsla för riff, tyngd och starka melodier finns det inte en chans att ett fan av Black Label Society, Alice In Chains eller Soundgarden kommer att kunna bara gå förbi scenen när Absorbing The Pain spelar.

DAWN OF SILENCE (S)
Finspångsbandet Dawn Of Silence grundades 2001 och spelar melodiös heavy metal. Bandet har släppt två album, varav det senaste "Wicked saint or righteous sinner" såg dagens ljus i februari 2010. Så sent som för några månader sedan valde sångaren samt gitarristen Patrik Johansson (Bloodbound) att släppa gitarren för att enbart fokusera på sången, varpå Jesper Johansson (Sins IV Ages, ex-Morifade) rekryterades som ny gitarrist. Bandet har stått på scenen flitigt de senaste åren, men med den nya sättningen etablerad låter de hälsa att de har "tagit sig till en helt ny nivå på livefronten". Upp till bevis på Rockklassikerscenen...

FRANTIC AMBER (S)
2010 spelade Frantic Amber på Alarmscenen och detta år intar de Rockklassikerscenen. Frantic Amber är en kvintett med medlemmar från fyra olika länder (Sverige, Norge, Danmark och Japan) som spelar melodiös death metal kryddad med ren sång. Konceptet skapades 2008 av gitarristen Mary som ville sätta ihop ett metalband med kvinnliga medlemmar med mycket energi och attityd på scen. Sedan sättningen solidifierades 2010 har bandet gjort en video till låten "Wrath of judgement" samt släppt en ep med samma namn. Detta ledde vidare från rockklubbarnas scener i Stockholm till en veckas turné i Ryssland, som inkluderade en spelning med delad headlineplats på landets största festival för hårdrocksband med kvinnliga medlemmar, Zheleznye Devy, även kallad "Iron Maiden".

MEAN STREAK (S)
Mean Streak från Skövde spelar traditionell och krusidullfri heavy metal med episka kompositioner, gitarrdueller och kraftfull sång. Bandet grundades 2009 av basisten Peter Andersson och sångaren Andy La Guerin. Strax därefter rekryterades trummisen Jonas Källsbäck som imponerat stort på de båda, inte minst för sin insats i projektet Jupiter Society. Debutalbumet "Metal Slave" släpptes redan samma år och mottogs med positiva recensioner; bland annat 8/10 i tyska Rock Hard och 89/100 i japanska Burrn. På nyligen släppta andra albumet "Declaration of war" kan herrarna nu stoltsera med en solid sättning, med två välmeriterade nya gitarrister: Patrik Gardberg (Solution 45, Ammotrack, Divinefire) och David Andersson (Soilwork, Björn Strids Night Flight Orchestra).

NINNUAM (S)
Death/black metal-bandet Ninnuams rötter sträcker sig ända tillbaka till 2001, då grunden lades för att skapa atmosfärisk metal utan att göra avkall på varken tyngd eller aggressivitet. Albumdebut skedde med "Process of life separation" 2004 på det finska skivbolaget Low Frequency Records. De följande åren spelade Ninnuam frekvent runt om i landet, men med brutet skivkontrakt och flertalet ändringar i bandtruppen försattes Katrineholmsgänget till slut i dvala. Nytändningen kom 2010 med ett samarbete med bokningsbolaget Undertaker Management. Samarbetet har resulterat i fler spelningar och möjligheten att än en gång äntra studion. Den här gången resulterade inspelningarna i en självbetitlad 6-spårs demo. Musiken är fortfarande atmosfärisk men nu ännu tyngre och hårdare.

PERRY & THE TRAVELLERS (S)
När man snackar om Perry And The Travellers är det omöjligt att inte dra paralleller till 70-talets USA och sydstaterna. Allman Brothers Band och Lynyrd Skynyrd är bara några av de band Perry and The Travellers brukar jämföras med. Gruppen bildades i Hammarö 2004 och har avverkat cirka 150 konserter i Sverige, Europa och USA. Bland mycket annat finns ett bejublat showcase på en av världens största musikmässor, South By Southwest, i Austin, Texas på meritlistan. Som liveakt har Perry And The Travellers ett ansenligt rykte och de vågar lova att deras framträdande på Sweden Rock Festival blir "något utöver det vanliga". Nostalgikernas tredje fullängdare "The grand voyage" släpptes i april i år, och eftersom hela bandet är vinylfreaks gavs den givetvis ut som en lyxig lp med guldfolierat omslag och färgad vinyl - också det en god fingervisning om i vilken anda musiken har skapats.

SPITCHIC (S)
Spitchic spelar tung och sarkastisk rock'n'roll med sprudlande energi och ölvänliga, smittsamma allsångsrefränger. Bandet bildades 2010 och släppte samma år ep:n "World of rubber" på Spotify och iTunes. Låten "I am" som handlar om kommers och girighet spelas flitigt i tv- och radioreklam i både Finland och Sverige. När Stockholmskvartetten intar scenen på torsdagen utlovar de "rivig rock'n'roll och svettig, härlig gemenskap". Spitchic är även aktuella som korrespondenter i programmet "Big Rock Show with Ryan Roxie" på Aftonbladets webb-TV.

SUMMONED TIDE (S)
Summoned Tide är ett kontraktslöst melodiöst metalband från Robertsfors i Västerbotten. Bandet influeras av klassisk hårdrock och metal som Uriah Heep, (tidiga) Helloween, Iron Maiden, Dream Theater och Europe. De i dag 22 och 23 år gamla medlemmarna grundade bandet 2004 och sättningen består än i dag av Rickard Thelin, Jennifer Sikström, Nicklas Åström, Mikael Thelin och Jimi Toivanen. Under det senaste året har gruppen spelat live drygt 20 gånger, och bland annat vunnit den regionala finalen av Rockkarusellen. Västerbottningarna har spelat på festivaler både utomlands och hemma i Sverige och med ett gig på House Of Metal i Umeå tidigare i år färskt i minnet bör det vara ett peppat band vi får möta på Rockklassikerscenen.