När vet man när man har fått nog?

Jag har ett motto där jag brukar få till det for det mesta;
" Ta ingen skit! "



Under de åren jag levde som ensamstående har jag försökt att upprätthålla modet och ge ungarna styrka, en egen inre styrka om att vara sig själva med stolthet och ärlighet varvat med omtanke om andra och absolut inte låta sig hunsas eller ge sig på andra. Våld föder våld än om den kan vara motiverad i en del situationer.

Predikan om att TA INGEN SKIT från andra har varit den ultimata...

..men..

..men när jag själv tappar omdömet då? Hur rättfärdigar jag det? Kan jag göra det?
Får jag ens tänka tanken om att vilja hämnas?
Finns det något sådant som en intelligent hämnd?
Kan händelser/situationer få oss..... - mig - att vackla som människa?

Har Du nån gång som mamma, ja eller som pappa med för den delen, tappa fotfästet i livet för några sekunder,timmar eller dagar, till och med under år?
..Du ser på ditt barn och ser smärtan lyser ur ögonen. Gråten är hjärtskärande för att fysisk smärta blandas med upplevelsens smak - chock..

Kan Du känna hur ilskan raserar ditt förnuft och förvandlar dig till ett frustande monster? Ömsom omtanke och kärlek för ditt barn och ömsom hat och önskan om svart tärande hämnd?

För mig - idag..
..Kotten blev misshandlad i skolan idag av en jämnårig tjej..
Skolan har gjort anmälan till polisen idag, jag gjorde det med.
Akuten på sjukhuset har fotat skadorna..
I en servett ligger rester av hår.

Faan..