'två vänsterfötter'

Som du säkert vet så har jag en tendens att dratta på huvudet.. hehe.. Mina fötter är problemet och allt under nykter tillstånd!
Jo det är sant!
Jag kan berätta en händelse(så typisk mig)..:
Den dagen jag träffade älsklingen första gången, det var långfredagen 2008. Det var snöblandat regn, blaskigt och kallt. För att komma dit jag skulle lite snabbare fick jag gå en liten omväg, en lång backe ner och under all sörja som kommit från himlen var det endast grus och lera. Jag rörde mig sakta nedåt med små små steg.
Väl nere så skrattade jag segervist men vid nästa steg for ena foten åt sidan och högerknäet drog i backen mitt i leran!!! Mina nya byxor var leriga, en del av min ljusa halsduk var lerig, händerna med vantar på givetvis var leriga och blöta.. och jag skulle på dejt!
Jag svor och förbannade väder och vind men knatade vidare mot målet efter att jag försökt få bort det värsta av leran :)
Väl framme var det trevande men värt allt..jag var fast från första stunden!
Jag berättade faktiskt om det som hänt innan jag kom fram till honom och en annan liknande händelse, vi skrattade gott och isen var bruten!
Vi har hållit ihop sedan dess, nu snart i 3 år :D
I somras flyttade vi och våra familjer ihop med....

Fast det jag ville komma till var en händelse strax innan jul förra året, närmare bestämt, söndag d.19/12
Vi har skottat snö(igen) + en liten gång ut på gräsmattan runt baksidan för att kunna nå träden för att kunna hänga upp mat till fåglarna. Skönt att röra på sig lite när det är fint väder ute.
Längs med huset vid hängrännorna hängde det STORA och fina istappar, otroligt stora och vackra när solljuset reflekterade i dem.
"Wow! Tänk o ta o fota dem!"
In för att hämta kameran, ut genom den dörren vi aldrig normalt använder.
Sätter ner vänsterfoten och försent inser jag att det är kört! (jag brukar aldrig stega ut med vänsterfoten först) Foten viker sig under mig, jag hör och känner ett tydligt *KNAK*... och jag bara vrålar ut smärtan!
Ligger där på snön och stönar och ojar mig, ber om hjälp. Jag är på ena sidan av huset medan Älsklingen är på andra sidan, skottar snö från terasstaket vilket gör att han inte hör mig..
Tillslut är det nån som hör nåt.. Blondie, tack o'lov!!
En halvtimme senare är vi på väg till akuten med mig och foten...

Fem dagar innan jul!! Vem har tid med det?
En krycka hade vi hemma, men jag var tvungen att ha två..

Fortfarande har jag besvär av stukningen.. riktigt ont vid vissa tillfällen men det måste ju gå ändå. Jag saknar att använda stövlar. När jag är ute och går är jag livrädd att trampa fel lr liknande för det gör så fruktansvärt ont då!
'Bara' en stukning men det var en spricka med! Underdelan av yttre vänster forknöl bröts bort. Men annars var det ingen större fraktur, som väl var!