Kotten har jobbigt i mellan åt. Mycket av det som har hänt i sittningar med psykologen har gjort att jag själv har tittat inåt.
Vad hittade jag där då?
Har kommit på att jag hade panikångest när jag var i tonåren.
Det visade sig som ett tryck över bröstet, klump i halsen och jag hade problem att andas och svårt att sova. Allt kändes som om det gick i ultrarapid. Ändå så kunde jag se allt runt omkring mig och fatta vad som var 'normalt' - som i en bubbla. Jag 'här' och de där 'ute'...
Vet inte om allt har beror på att farsan var våldsam lr ej. Han drack och han slog oss, mig och min bror...systeryster var förliten, som väl var.
Alienerad kallas det med, att känna sig som om man inte hör hemma nånstans, så var det för mig med.
Likadant är det med Kotten nu, men mycket bättre än vad det varit på mycket länge!
Jag känner stor gemenskap med Kotten, mer än med nån faktiskt. Just för att jag vet hur det är och hur det känns allt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar