Jag går längs med trottoaren.
Det är så välbekant trots att det var och ÄR längesen jag gick där. Benen finner vägen liksom helt själv.. under några få sekunder så befinner jag mig tillbaka i tiden, känslan av att vara 14år igen fanns, upprymdheten, förväntningarna, förhoppning... Ju närmare jag kom desto närmare ´hem´ kändes det som...
Frånsett att granen hade vuxit sig hög(otroligt hög, tror de var minst 10meter höga iaf)så stod det kvar bakom. Den gula gaveln reste sig och de välkända förnstrerna kikade fram mellan trädgrenarna. Det var precis som tiden hade stått stilla, kändes som om jag hade rest bakåt i tiden.
Jag sneddade upp till höger på det som var en stig genom rabatten, den fanns även för 30 år sedan, funderingarna kom över hur många som vandrat upp mot huset på den stigen genom åren som gått..*s*
Nu stod jag framför det som var mitt andra hem under tonåren, vår kära fritidsgård!
Nu stod jag här i formen som vuxen och arbetssökande, jag ska på arbetsintervju, lördag d.16 februari.
............forts. följer.............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar