onsdag, januari 23, 2008

Ett steg framåt och två steg bakåt...

...jaha jaaa.....

Nu får jag sälla mig till resten av singlarna(igen), säg den lycka som varar för evigt...?
För mig varade den iaf 14månader...
Jagar/letar/söker jag?
NEJ, definitivt inte!
Det tar ju ett tag att reparera igen, falla tillbaka i 'vanliga' gängor igen.

Livet känns tomt, tomt på omsorg.

Varför känner vi kvinnor på oss sånt här ett tag i förväg? Att resultatet blir detta?
Beror det på kroppsspråk?
Toner i röst?
Vibrationer i luften mellan?

Jag visste redan.. så jag var förberedd och ÄNDÅ känns det.. i maggropen.. precis som om när man är kär.. denna gg är det bara ett negativt malande!

'Life goes on no mather what' - sa en vän.

Inga kommentarer: