Ibland(oftast) vet jag att det inte är personligt men det kan iaf vara så svårt att inte låta bli att 'ta åt mig', det beror ju inte på mig, egentligen...eller...?
Igår var det en sån - situation - hemma.
Det är sällan jag blir arg, jag brukar få s.k uttröttningssyndrom, som jag kallar det. Samtidigt så är det saker som vore så självklara att det borde inte bli nåt större av det.
Fick iaf uppslängt i ansiktet att hon skulle flytta, den stora. Så som jag ser det är det för att jag blev arg och konfronterade, ifrågasatte.
Jag blev så ledsen, besviken.
Jobbar för att vi ska ha det bra. I det stora hela är det inget som saknas.
Jag ifrågasatte användandet av pengar, användandet av datorn - att man är rädd om saker som inte är ens eget.
Fan va det känns pissigt...blir bara så less på allt.
Lusten av julen känna ännu mera avlägset. Känslan av att vara en 'pengamaskin' är ännu större nu än tidigare. Inget är med glädje.
Konsekvenser?
Vet inte...
..kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar