Hur mycket pallar man trycket egentligen?

Jag är ju i grund och botten en positiv och glad person. Tycker att det är roligt med livet. Det sker ständigt saker.
Visst händer det sånt som inte är roligt heller men oftast på nåt sätt så kravlar jag ändå upp ur skiten för hitta solen igen.
Jag tittar på mina medmännsikor. Ser att även andra har sin 'skit'. Jag ser hur de handskas med det och utifrån det, så känner jag att mina bekymmer inte är särskilt jobbiga.
Åtmistone så är det så i övervägande tid. Stundtals mår jag med riktigt dåligt av olika anledningar men jag klarar mig ju..trots allt...


Igår händer det en sak som fick mig att återigen undra över hur mycket man egentligen pallar för...
Strax efter att jag kommit till jobbet och efter vårt morgonmöte vid 9-tiden, så började plötsligt högerfoten svullna på mig. Fort gick det, det smärtade otroligt och jag haltade mig fram till slut.

Saken hör till det att jag är en rätt tålig människa, när det gäller smärt. Både på gott och ont. I vintras blev jag 'friskförklarad' från fibromyalgidiagnosen. Vilket är en underbar befrielse, efter många år av smärta och förändringar som tillkom.

..iaf...
Jag slutade lite tidigare den dagen och for först till akuten, men det är är ju ingen akut numera. Det är som en vanlig mottagning, märker ingen skillnad på det. Kontentan var att de tyckte jag skulle vända mig till min egna listade mottagning. haltande tog jag mig till busshållsplatsen i väntan på bussen hem.
Väl på kliniken fick jag ju vänta ytterligare i 30 minuter, heller inget ovanligt. När läkaren tittat o klämt färdig på min ömmande stortå och fot, beskrev hon det med ett ord(sannolikheten är STOR)- gikt....GIKT!!???!!!!!
(fick en krycka med mig för att kunna ta mig fotleds hemmåt)
Här är ett sammandrag från sjukvårdsrådgivningen på nätet;
"En led, ofta stortåns inre led, blir snabbt öm, röd och svullen. Smärtan ökar under några timmar och leden blir mycket känslig för beröring. Ett lätt tryck från exempelvis lakanet kan ge våldsamma smärtor"...men.."Det som är typiskt för alla giktattacker är att inflammationen kommer snabbt, är mycket kraftig och sedan läker ut helt inom någon eller några veckor"

Jahaajaa - nu är jag gammal med!
Det är ju BARA gamla som har såna problem, el hur?
Idag på jobbet så har de frågat vad det var förnåt som hände med foten. Jag har berättat. Och ALLA säger(utbrister) samma sak; "Det får man ju när man är gammal/det har ju bara gamla människor!"
Och hur kul är det då?!
*ler*
Jo jag KAN le åt det, men det förringar inte heller allvaret i det hela. Det kan vara kroniskt(medicinering livet ut), men lika mycket nåt övergående.

Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Är besviken i ena tanken, för att det drabbar mig, såklart. Nästa stund så, skit samma. Jag fixade det som hände förut, jag fixar detta med, inga problem.
Jag är ju jag och JAG fixar!!!
..men..sen samtidigt: Räcker det inte med fanskap nu???? Orken?

Syster yster har sitt, och det är nära och bitvis tungt. Där kan jag absolut inte släppa!

Hur mycket pallar man trycket egentligen?