kaos

Rösten...den var inte som den brukar vara...
Din röst lät "sprucken", den höll liksom inte när du pratade, jag kunde ana att det var nånting som hänt. Jag fick anstränga mig, för att ibland, kunde jag kanppt höra orden från dig.
Tröttheten i rösten var så tydlig, liksom uppgivenheten.
Så sorgsen Du lät!
Mitt hjärta höll på att brista...
Varför?!?!
Så många tankar for genom mitt huvud!
Allt blev så ledsamt med en enda gång.. JAG blir ledsen..
Ledsen för Er skull, för Er situation, för att det inte är annorlunda för Er!
Önskar så hett att jag kunde trolla - på verkligt!
'Vips!' , och allt hade varit bra igen!
Jag vill sudda bort allt dåligt, göra glada miner igen. Låta morgondagen bli hoppfull...
...jag älskar att höra din röst... glad, trött, ledsen, sömndrucken.. hur som helst...
Just NU vill jag höra glädje in den!
- det blir bra snart igen, ska Du se, jag lovar! Det kanske tar lite tid. Men jag är här, kvar, när du är redo igen...
Jag vill ta bort ALLT!
Ta bort värken i magen. Stötta dig så dina ben bär igen. Bränna breven, slänga mobilerna...
Men vad skulle det hjälpa - nu..?
Krypa in i hjärnorna, sudda, radera och lägga till, goa, glada positiva tankar och minnen, och sånt som sker...
Jag vet att Du känner dig hjälplös. Frustrationen är malande.
Du lever som i en labyrint. Och Du måste hålla ihop, mentalt och fysikt för de andras skull. Men hur länge orkar Du?
Jag sänder dig ständigt nya tankar. Det är inte måna minutrar som de är 'fria' från Dig/Er.
Oro - är ett ord som har kommit att stanna hos mig. Inte för min skull - för Dig/Er skull!!
..jag tycker om allt som är Du och allt som berör Dig...