Jag kan inte sova, märker jag.
(inte förrän jag tömt mig på mina tankar)
Klockan är just nu 22.53. Egentligen borde jag sovit för en timme sedan.
Visst är jag trött! Men inte överhängande trött. Har satt väckningen på 06.10. Ska upp o trampa på min motionscykel. Det funkar rätt bra. Som längst har jag varit igång 55 minuter, sen 'sa' knäna till...
hmm.... lite klen tror jag nog att jag är..*ler*
Det jag EGENTLIGEN funderade på,
var att jag LOG, fortfarande när jag hade släckt lampan för att jag skulle sova. Och i samma stund så kom ett ord upp-ploppandes direkt...
- TACKSAMHET -
Tankarna värmde, det gällde de som står mig nära. Vad de ger mig...
Mina döttrar och sonen. Min syster. Min älskade vän, som jag har haft glädjande i min närhet de senaste 5 månaderna.
Samtidigt som jag känner en enorm tacksamhet de mornar jag nu vaknar; pigg och glad, redo för ett nytt och spännande äventyr. Att jag har ork idag att ta hand om mig som jag bör... Det går visserligen lite trögt men jag gör ju nåt åtminstone, och lite i taget blir en framgång vid varje tillfälle!
Jag tycker flera borde visa tacksamhet och ödmjukhet inför sig själv, andra och livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar