.......

I vissa stunder får jag lust att bara ge upp...
Nu är det en sån stund.
Låta henne vinna. Skita i allt, för det gör minst lika ont som OM det inte skulle vara nåt oss emellan mera.
Det känns så...
Jag kan bara konstatera att hon faktiskt HAR lyckats i sina intentioner, vad det nu gäller oss två min vän.
Jag vet att om jag skulle säga nåt till dig, så pressar jag dig. Reaktionen på det vore det samma som att stöta den slutgiltliga stöten.
Jag önskar jag kunde tala med dig.
Att Du ville tala med mig.

Att hålla mig lugn och sansad.. ja, jag försöker iaf. Tänker 'happy thoughts'.. men då blir det det braiga som hänt när jag har varit med dig, de GODA stunderna, de fina, de mjuka.. och då bara saknar jag dig så oerhört mycket!
*suck*

..vad gör jag nu..
Ger upp?
That´s it?

Jag trodde inte jag kunde.. men just NU - hatar jag!