Fattar inte vart tiden tar vägen!
Det är väl det enda jag/man kan vara säker på som pågår hela tiden oavsett vad som görs o inte görs...
Hänt massor - såklart! Vet inte om jag ska nysta i allt, men..en del..
Mitt största "problem" för tillfället är min son. Han har stora problem(med skolan) och utifrån det har jag frågat om jag får 'lägga mig i', vilket var helt ok från hans sida. Nu bor han inte hos mig varför det kan ställa till det. Jag kan ju inte tjata 'normalt' liksom, som jag gör med de andra två damerna. Kanske hans pappa inte tycker att det är ok heller för den delen. Pojken formligen SKRIKER efter uppmärksamhet vad det gäller skola och omsorg.
Jahaaa frågar du dig, varför flyttar han inte till dig då?
Inte....--->Därför att han inte får plats. Jag/vi bor redan i en trea där jag bor i vardagsrummet. Större lägenhet vill jag inte ha, för då får jag flytta om några år igen när de har flyttat ut.
Och varför ska jag ta ansvaret om han bor hos sin pappa? Jag har vart i samma sits tidigare när det gäller sonen. Det känns som en repris alltihopa. Pappa bör väl vara den som är den ansvarige, eller hur?
Djävla karl!!!
*grrrrr*
Efter de där polisanmälningarna jag hade gjort tidigare så vart det lugnt nu iaf...för mig och för mina töser, men det har inte förändrat nåt hemma hos HAN. Där är det precis som innan. Fattar inte hur människan orkar hålla på, dag ut o dag in, med brev varje dag, med att köra förbi och sen LÄMNA brevet i brevlådan och därpå tuta + att ringa ett tiotal gånger per dag.
I hennes värld tror hon att det får vårat förhållande att svajja...*ler bara leeer*.....knappast!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar