..smärtar gör det...

.. i ryggen, länden....
Har haft det nu i ca, 6 veckor. Har varit hos en kiropraktor 3ggr nu(dyrt som fan iaf). Och det är liiiiiite bättre. Men ibland kan jag knappt gå.
Ibland tror jag att de som är runtomkring mig inte tror på det, att det gör så ont. Nu i två dagar har vi på jobbet varit på utbildning, om Hedersvåld. Väldigt intressant såklart! Men att sitta från kl.09 - 16........!!!!! Ojojojoj...min RYGG!
Igår skippade jag sista de 1½ timmena. Orkade. Trodde jag skulle klyvas på mitten.
Jobbar 50% denna veckan, nästa är det tänkt att jag ska jobba 75%. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Idag skulle jag jobbat 13-17 och sen ledigt imorrn. Men jag fick ringa dit för att skifta dagarna.
Jag lider av dåligt samvete ovanpå alltihopa. Jag har varit så lycklig över hur bra det gått att jobba ett helt år nu. Och sen nu plötsligt så har kroppen bara...lagt av?!
Besviken på mig själv är jag ju såklart.
Nu den 13:e var det EXAKT 1år sedan jag började där jag är nu.. har 1år kvar om allt går som det ska!

Kom på varför jag kanske har så ont i ryggen med.
Nu den 5-6 mars bytte de golv i två av rummen i vår lägenhet. Tre veckor tidigare hade vi satt igång och måla + flytta möblerna till resten av lägneheten(inte kul ska jag säga).
En kväll när jag pratade med Han i telefonen var jag påväg ut i hallen. Där i mörkret stod ett skruttigt nattduksbord(jag såg inte det). Jag slog emot med underbenen, jag forserade med benen framot hela tiden(skulle fram liksom). Tillslut så tappade jag balansen - fortfarande samtalade jag i telefonen med Han - jag for rakt mot den yttre kanten på ena garderoben med ansiktet. Jag höll fortfarande i telefonen med vänsterhanden. Dök rakt ner mot mörkret och golvet. Slog i knät med förutom kinden i ansiktet. Tog emot med ena handen och samtidigt hade jag släppt telefonen som drog i golvet. Jag landade på ena höften i ett fantastiskt brak!!!
Jahaaa... där låg jag och glodde upp i taket.. Kunde ana telefonen nånstans och fumlande hittade jag den igen.
- Hallå!?
Hörde jag i luren.
- Vad hände? Ramlade du?
- Ja det gjorde jag!! Och jag slog mig fasligt. Gör skitont med!
Där låg jag och ingen hade hört mig och mitt BRAK! Varför?!! "stackars mig"
En satt vid datorn med HÖG volym. Den andra satt i köket med radion på och gjorde sina läxor.
"vem bryr sig om mig"
- Hörde ingen att du trillade? Frågade Han
- Nääää... svarade jag lite moloket och gnydde av smärtan
Plötsligt hör jag hur han skrattar. Och jag börjar skratta. Tala om hysteri! Jag kunde inte sluta att skratta.
- Ja herre gud då! sa han.
..och ingen kom...fortfarande...
Jag ropade på Kotten.
Hon kikade fram ur dörrhålet.
- Men HERREGUD då!! Mamma!!! Du är inte klok!!! Vad ligger du där för???
Förklarade lite snabbt.
Hon gick för att hämta storasyster.
Även hon ifrågasatte min intelligens...


Tjaaa.... vad gör man?