Problem eller..?

Ibland förundras jag över att någon överhuvudtaget hittat en partner.
Speciellt nu i vår tid, med all information om allt möjligt och med all kommunikationsteknik(dator, webcam, sms, mobil mm) som vi på gott och ont exponeras för och tar del av dagligen.

Att de påverkar oss i stor utsträckning är visserligen ingen nyhet,inte heller för mig. Personligen har jag inte tidigare reflekterat särskilt mycket över hur t.ex chattar och nätdejting påverkar mellanmänskliga relationer. Det hela blir en ytlig kontakt där det är lätt att 'dissas' om syftet plötsligt inte är förtjänligt med det man vill uppnå..
Skrämmande egentligen!

För hur det än är, så är det ju människor som sitter bakom varje skärm. Fast det är kanske bara jag som ser det så. Att ALLA bakom skärmen är människor. Vet väl det att ALLA inte heller är ärliga i sin framtoning - naiva jag - men jag tror ändå på människans goda sidor och att ALLA vill alla väl...
Sedan har vi även en viss avsaknad av eftertanke, reflektion och rätt tänkande.

Att förbehållslöst acceptera ideal, sanningar, normer med mera som någon annan skapat, någonstans, någon gång är fel.
Att bara för att man kan, acceptera sina egna fördomar, orealistiska förväntningar, krav, verklighetsfrämmande åsikter med mera och göra dem till sanningar och ledstjärnor är fel och beteende som förstärks av utbudet av nya möjliga bekantskaper och det faktum att det är lättare att ta ut svängarna i skrift än i tal.. förmodar jag..
..i vissa fall är det ju så jag gör..
Skriver hellre än talar!
Men jag tränar på att tala som jag skriver...

Frågan är - kan Du/Jag vara helt riktigt ärliga trots anonymitetens existen???
I det vill jag svara 'Ja', men blir rädd för att det tyvärr inte är så iaf.... alltså så är svaret oavkortat 'NEJ'! Och det beklagar jag!