Skyddsbarriär?

Jag vet att det inte alltid går att förklara allt. Speciellt om det sker saker som är negativa och är kopplade ihop med känslor.

Jag har olika metoder för att, eller rättare sagt, för att övervinna det som inte är så bra.
Jaaahaaaaa..?! frågar du dig.... Hur??!!

Jag stängar av bara.
Tror att det finns de som skulle kalla det att tränga undan, eller förskjuta känslorna, undertrycka dem.
På sätt o vis så kan jag hålla med om det, och samtidigt inte.
Jag förtränger på så vis att jag inte går runt dagarna i ända och deppar, gråter, har ångest osv osv osv....
Visst är det så att jag HAR ALLA de här känslorna, de negativa. Är ledsen, förtvivlad mfl
Men vad hjälper de mig??!!!! Ingenting!!!!
Utan de skulle få mig att sjunka djupare och sen tillslut så skulle det utmynna i depression förmodar jag.

Jag vänder på det istället!
Försöker hitta nån mening med allt.. nåt som är positivt i allt elände.

Har en fråga jag ställer mig själv väldigt ofta och det är..
'Vad är problemet? Finns det nåt problem?'
För om vissa situationer ses som problem för mig, då blir de ett problem med. Men inte förrän jag har annamat dem som - just ett problem. En s.k självuppfylld profetia.
För mig funkar det otroligt bra.
Har märkt att mycket triviala skeenden har försvunnit. Det finns inga småsaker som retar gallfeber på mig längre.

Men ibland kan det vara svårt, eftesom jag inte kan förstå alla människors beteenden trots att jag skulle vilja det. Speciellt när det rör mig v/s andra i känslor.
Att förklara saker och ting på logiskt sött finns inte heller med i den bilden, finnsinte utrymme för det.
'Känslor' är DET somär det minsta logiska i det hela, i den här världen.
Att göra..?
Som jag nämnde innan så försöker jag att hitta nån sorts mening med det som sker/skett.
Vad har det gett mig?
Vad har jag fått ut av det?
Jag tittar på mitt egenvärde och försöker göra det som är bäst för mig..
Att jag styr mitt liv, att jag inte är beroende av nån annan än mig själv!