Udda..

Undrar vad det är som gör att man som tonåring tycker att de jämnåriga kamraterna verkar vara extremt barnsliga och inte fattar ett dugg?
Inte bara det, utan att de verkar tröga(trögtänkta), fattar inte sammanhang, ser inte omvärlden, kan inte tänka logiskt eller rationellt?

Många gånger under min tonårstid tyckte jag så.
Varför? Har mina upplevelser gett min.... eller har de rättare sagt, TVINGAT mig till att växa i medvetandet - för att överleva och för kunna hantera livet? Motgångar som medgångar??
Jag kände alltid mig udda... Att inte höra dit, eller ihop med dem. Fast vi var i samma åldrar.


Har känt mig udda som vuxen också... av samma orsaker.. Jag känner mig udda nu..