Jag sträckte mig efter Dig
men jag når inte
Du känns utom räckhåll
för mig, glida bortom
realiteterna... och mig...
Jag pratar med Dig
men Du hör mig inte
Orden studsar obenhörligt
runt omkring, försvinner
ut i tomma intet bort från oss...
Att närvara och vara utom
räckhåll...
... gör ont ... så ont.....
Copyright © Amiable
3 kommentarer:
Hej Pia!
Tack o åter igen TACK för dina uppmuntrande kommentarer! Det känns verkligen fint. : )
Vilken fin dikt du skrivit. Jag tycker man får ut så mkt mer genom en dikt eller prosa. Man berättar o får ut så mkt på ett mer ingående sätt då.
Ja, jag känner mig ganska ofri. Vi har bil men jag har inte kökort. Det är rätt jobbigt. Nu har jag inte barn o hund men frihet är underbart att känna.
Jag gillar när det är vinter, visst är det kallt men det är värre än blasket ute. Det är så trist o man fryser mkt mer då.
MEN... visst, sommar är det helt klart bästa. Jag är ju inte "tillverkad" för det här svenska kilimatet. ; )
Stor kram till dig!
Fint skrivet! Mycket i få ord och korta meningar. Bra beskrivet. strykekramar
A-M (Anne-Maj)
Soda soft; kul att du gillade dikten. Värme behöver jag, jag har värk i kroppen med värmen blir det mindre värk, trots det gillar jag vinter(när det INTE är blaskigt!)
*kram* tbx till dig!
Anna-Maj; Ja, jag gillar att fördöka få in mycket i små/lite text, oftast blir de mer dynamiska då dikterna!
*kram* tbx!
Skicka en kommentar