Är det fel på mig?
Det är så många som får ålderskriser..
30 årskris
40 årskris
50 årskris
mm mm mm..
Jag har aldrig haft någon. Undrar om DET är normalt?
Jag ser inte åldrandet som något jobbigt. Är mer förundrad över hur spännande det är! På barnen ser jag ju hur mina år bler fler och fler.
Brukar säga; Att ju äldre ungarna blir desto yngre blir jag!
Det blir mer och mer frihet..
Kan reta mig på all den här hysterin när det gäller utseendet.. Att det är mera fokusering på det ytliga än på det som finns inuti, vem människan är för nån.
4 kommentarer:
Åldrandet är inte det som fått mig att krisa utan livet i sig själv. Vem är jag och varför? Hur ska jag leva andra halvan av mitt liv? Det drabbade mig hårt när fyllde 40.
Christina.com; Ja, det är så jag med ser det. Det är så mycket fokusering på allt det andra, jag blir så trött på att höra det hela tiden. Till och med ungarna gör det! Så trist är det!
Maria; Tror du inte det indirekt har med åldern att göra då? 'Var det inte mer än det här?' Men jag tycker det är en viktig fråga man måste ställa sig ibland.. Mest för att få till en utveckling.
Hur har det gått sen för dig då? Har du kommit igenom den el fortfarande pågående?
Det pågår hela tiden en process i mig. Har ju en del saker som jag borde tagit itu med för länge sedan men som blivit viktigare nu. Som att träffa min pappa som var borta ur mitt liv i 40 år. Sånt påverkar ;-/
Oohhh... jag vet, jag vet...!!
Det finns alltid tid för förändring, vet du väl?! Tar man bara en sak i taget så hinner det mogna..
Det är tufft..skit-tufft!!
*imponerad*
Skicka en kommentar