fredag, februari 10, 2006

Saknaden är så STOR så stor..


Jag saknar dig, min son!

Jag undrar och frågar mig många gånger om vi någonsin kommer att kunna få tillbaka, det vi en gång hade..?!
På så vis, känner jag mig skuldbelagd, av allt som varit fram till nu.

Jag valde att ta steget ut i det okända. Lämna tryggheten, familjelivet, strukturen..
..men..
Jag valde också att chansa! Att våga mig in i det nya, vilsna kaoset!
Jag krossade andras drömmar och hopp, tron på allt det där som en gång var trygghet, familj coh struktur.

Jag var egoistisk.. jag stod inte ut längre.. jag höll på att falla sönder bitvis...

När Du en dag sa till mig att du inte längre ville bo hos mig, kände jag hur misstron hade vuxit inför mig. Jag var en svikare.. Jag kunde inte längre ge dig det du behövde, när dina tankar var så svärtade av ilska med tanken på mig, din mamma, som svek..

Jag förstod då - jag förstår idag..
Men hjärtat vill brista lika mycket nu som då av förtvivlan.. Du fattas mig mitt barn!!!
Du är min förstfödde.. mitt första av kött och blod..
Den första jag höll i mina armar.. kommen från mig..

..varje dag när jag vaknar..
Du fattas mig!

Ett litet tag jag fick dig till låns. Jag var som jag alltid är. Du var som jag inte minns dig. Vi har glidit bort från varandra..



(en dag för ca 1år sedan)

'..du min älskade...
Dina ögons blickar..stirrade på mig, som om jag inte talade sanning. Du letade efter nån liten ton i min röst som skulle avslöja att jag ljög, eller att det eventuellt kunde vara ett skämt..Jag sa; 'Det ÄR sant vännen. jag lovar dig! Jag gör allt för Dig raringen!'Minen i Ditt ansikte kommer jag aldrig att glömma, ögonens sprittande glädje o leendet som följde där på! Skippade efter luft nästan.
Rastlösheten föll in i Din kropp...Jag försökte lugna Dig en aning men..*ler*..det var totalt omöjligt!!När tiden sen hade kommit o vi skulle skiljas för några dagar framöver, var det inte av sorg som jag tittade på Dig - utan av värme, glädje o framförallt av KÄRLEK!- Min son,Ditt stora äventyr var pågång.. Ett LAN-möte o tävlingar var inom räckhåll för Dig.. Din dröm hade gått i uppfyllelse..Du var så lycklig!!!...mmm...jupp...!! Så gick det till idag..när sonen skulle iväg...'



..Vi hade dem bara till låns..

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tänkvärt, tack för att du delade med dig!
*kram*

Miss Piggy sa...

Ibland är det bara jobbigt att vara vuxen/förälder..*suck*

Anonym sa...

Hoppas allt ordna sig en Dag
Jag har genomgått något liknande men det var min mor och jag som inte hade någon kontakt med varandra..