Att bli sviken är oerhört sårande. Det finns olika sorters svek.
Undrar vilken typ av svek som är värst..?
Kan det vara det sveket en vän gör, när förtroende missbrukas och görs till ett officiellt skådebröd?
Offentliggörandet av ett förtroende.. är ett svek - i allra högsta grad, anser jag.
DET om något svider kanske mera än nåt annat................?!
Kan det vara det sveket en förälder gör, när ord har lovat men avlöses med lögner om varför de inte kan hållas, eller försöker göra de legitima av nån annan anledning? Varför ens lova nåt då? När förhoppningar grusas, glädje grumlas och besvikelser kommer..
Är DET sveket värre än nåt annat.................?!
Kan det vara det sveket en älskade gör, när kärleken inte räcker till för bara en? När kärleken är så stor(?) att den delas med andra.. Att inte endast vara den som finns i den älskades tankar, innehållande känslor och göranden? Att vara önskad, åtrådd, längtad och saknad efter..
Är DET sveket värre än nåt annat..................?!
Kan det vara det sveket en myndighet gör, när stödet eller behovet är som störst? När skyddsnätet försvinner som borde vara där när allt annat bara försvinner. Att lagar och paragrafer inte alltid finns till för alla människor i nöd.. Att veta att värdet inte är detsamma oavsett kön eller ursprung.
Är DET sveket värre än nåt annat.................?!
Svek av vilket slag det än är..
Är förödande, för alla!
Vem vågar få/ha förtroende igen?
Varför svika alls?
5 kommentarer:
Tyvärr finns svek nog i alla instanser och människor på nått sätt. Jag tror att det handlar om att kunna handskas med det för att i sin tur klara av det..
Svek svider... men jag måste nog säga att jag klarat mig ganska bra från det!! Jag känner dock många svikna på nära håll och då såna som är svikna av sina egna föräldrar!!! Det är för mig ofattbart att man bara ser sina barn som redskap för att själv nå framgång och när de inte behövs så blir bryr de sig inte alls... man borde kunna förlora sitt föräldraskap om man inte bryr sig om sina barn!!
man kan svika sig själv också.. och ofta är det svårt att förlåta..
att förlåta svek är svårt.. men nödvändigt... att förlåta är viktigast för en själv.. det är en befrielse.. en biljett till att gå vidare..
Svek är fruktansvärt men ändå ett mänskligt drag. Vi vill så mycket men mäktar kanske inte alltid med.
Jag har svikit på många sätt och blivit sviken själv.
Jag tror att om man måste gradera svek så är sveket en förälder gör störst, föräldrar väljer vi inte utan vi tror att dom vi har älskar oss över allt annat tills vi blir svikna.
Malin; Visst måste man kunna hanskas med det. Men det är inte alltid så lätt, om det finns bitar av det som påverkat hela existensen, sedan barnsben. Då är det extra tufft.
Gloom; Håller med dig! Föräldrarsvek är ett av de värsta. KAN vara så att de oxå är en produkt av sin uppväxt.. men som vuxen finns det inga ursäkter längre för att inte göra förändraingar, då har man skyldigheter - där bla ansvar kommer in.
Lyckliga grodan; Jo, det kan man. Men det tror jag bara man gör, om man har fått uppleva det i första hand. I bla barndomen. Även den här biten att kunna förlåta.. den är tung. Det är inte alltid så lätt.
Maria; Ibland känns det som om svek är ett annat uttryck istället för rädsla.
..hmmm... föräldrarsveket...jo, det är nog störst, det mesta..
- tyvärr -
Skicka en kommentar