Livslust(a)..

Igårkväll fick jag ett telefonsamtal. Nån som var rädd, förskräckt över mitt beteende..(jag har varit konsekvent, det är bara det egentligen) "Från vem?" Frågar Ni er... Jo från 'amöban', säger jag då!

För er som inte vet(eller kunnat ana), var jag sambo för ett kort tag.
Jag slängde mig på och i kärlekskarussellen igen, efter 4år, med liv och lust(a). ;o) Planer gjordes upp i allt. Så en vacker höstdag var vi plötsligt 4 personer + hund i 3rok.
Det flöt.. dagarna gick..
Många av planerna var bra, väl igenomtänkt. Livet lekte, alla hade inrättat sig i den nya familjen.

Jag går hemma med sjukersättning 50%/a-k 50%.. räkna själv ut lite snabbt vad det kan bli per månad på ett ungefär... Nääää PRECIS! Inte mycket - liiiiite.
Men jag har klarat mig innan, jag kan klara det nu, och in i framtiden!

..men iallafall...
Varterfter tiden gick och vartefter orden löd, "Det ordnar sig, jag får pengar i slutet av månaden..!"
Kom det några? NEJ nej nej nej nej............inte ett jävla nickel.

Jag har levt under ekonomiskt stress tidigare, ville inte dit igen - absolut inte!

"Jamen.. JOBB då?" Tänker Ni. " Ordnade han inget det då?" Han ringde om jag sa till om det. Bad att han skulle ringa...*suck*
Situationen började se ohållbar ut. Vissa saker hade jag fått stoppa åt sidan tidigare pga detta. Nu föll det på större utposter. Och julen närmade sig.. i rask takt!
Jag hade börjat få konstiga tankar.. Iaktog saker..
- han satt vid datorn(sin egna) hela dagen, gick jag o satte mig en stund vid min, skickade han msnmess till mig.. Men han pratade inte till mig direkt.. Vi satt 2 meter ifrån varandra!
- han skåpåt ständigt, det fanns inte mat till middagar de jag planerat pga det. Dessutom så åt han lika mycket som oss tre andra ihop. Surt... Fick 'krita' hos nästan varannan dag i lilla närköpetaffären för att vi skulle klara det, tills jag fick pengar nästa gg.
- bäddade aldrig sängen, som står i vardagsrummet..(gör inte jag heller alltid, men bor man så många i så lite utrymme, krävs det en viss ordning).
- jag slängde i bilen(hans) en massa bensin, som nöjesåktesupp. Typ - fika in till stan..
mm mm mm mm...jo, glömde säga, han formligen kedjerökte - jag fick köpa ciggisarna med.... för det fanns inga pengar från hans håll, nada, noll, zero, zip!

Med brev från fogden, avhysning på lght.. OM jag inte betalade XXXkronor inom det och det datumet.. -annars.."Bye bye"... Förbannad, besviken.. rädd och chockad.. Så skulle jag hamna på gatan och barnen skulle inte ha ett hem mera.
"hur faaan kunde jag låta det gå såhär långt, HUR? VARFÖR?"

En dag i december(samma dag som hans födelsedag förresten) bad jag honom att flytta. Det tog 2 timmar för honom att fixa ett nytt parasitbo, men han var veck från mig, oss..
JIPPIE! Jag ringde runt, fixade allt med alla, kunde reda upp det. Men det hade kostat i känslor, respekt, förtroenden och framförallt i pengar, för flera månader framöver.
En dag ville han ha sina grejor. "Javisst!" svarade jag.. "OM du ger mig pengar först..!" Vissa saker fick han, men de jag VET är honom kär, behöll jag.

Han hade fram till d.16(igår) att betala. Varav gick telefonsamtalet. Jag kompromissade. Visste att han skulle säga vissa saker. Nu är deadline d. 23...
Sen har vi roligt i containern här...

Är jag hemsk?...*hånleeeeer lite*.... Ingen ger sig på mig ostraffat.. för då j***...ars...

Do it my way or take the highway!

<------ Är JAG en?! Jooo....liiite....*ler*