Lägre än Glocalnet..

Jag känner mig rätt låg..*suck*..just nu.. trots shoppingen i lördax! Trodde jag skulle piggna till av den ju.
Vet inte om det är en förkylning på G, eller kroppen som spelar mig spratt.

Kanske det är skyddet som är på gång i mig.
Rädsla? Av att dra igång på jobbet? Det här med förändringens vind som vänt. Jobb, nya mål, nya människor, nytt, ansvar, roligt nytt..??? Vandra utom min trygghet jag haft de senaste 7 åren. En trygghet i att vara obetydlig, i de stora sammanhangens skeenden. Det är lätt att ramla tillbaka dit, när livet om vartannat har djävlats mer eller mindre. Jag VILL ju så gärna. Undrar om det kan räcka? Att vilja..?! Kan jag välja att vilja...
Tanken slog mig i samma stund jag skulle börja skriva det här inlägget..

Idag när lillkotten och jag var inne i stora staden på äventyr, köpte jag mig målarplattor och ett gäng penslar.
Det är till oljemålning. Det är åratal sen jag målade. Jag bara kände att det kunde vara nåt att göra - det här med att använda lite av den kreativa, artistiska ådran som finns i mig.

Kanske en del av frustrationen kommer ut då...

Får ibland känsla av att bara vilja skrika som besatt, slå som en galning(på nån så klart!) Det är jobbigt, eftersom jag är en lugn och sansad person, tycker inte om våld alls!

Jag älskar änglar.. tror jag ska måla änglar..
Kanske det blir som med dikterna, börjar med en tanke och slutresultatet blir ett helt annat i alla fall!