Hej Frank!

"Tack för ditt underbara brev!
Jag ser Dig som min 'apu-guru' - 'läraren' som fanns till hands' (det kommer ur boken som jag håller på att läser just nu).
Det är mycket jag förstår som fört mig längre inåt och det är mycket som återstår.
Jag vet att handlingarna är utifrån kärlek. Att ingen klyfta finns mellan oss. Att avståndet endast är en illusion...
Jag ser, känner och förstår men jag kan inte släppa ifrån mig "mig", helt och hållet nu!
Jag är faktiskt rädd.
Genom meditationen, de här dagarna har jag "sett" mycket. Jag har kännt mycket.
Hur ska jag kunna säga; Adjö - till en vän som jag med så stor glädje lärt känna till både själ och kropp?
Det gör jag inte heller...
... en paus, kanske en lång, kanske en kortare...
just nu vet jag inte. Det enda jag vet och känner just nu är en stor förtvivlan och saknad...
- Varför (why?) Frågar du då?!

Det är sååå STORT.. där ingår jag och du, alla...
Det blir förmycket och jag kan inte bära allt mäktiga, detta just nu - själv...

Jag slutar inte att skriva - aldrig - men jag behöver en paus.

Mitt 'pussel' är på väg vidare.. att bli större.. där du är en av dem!

Att gå emot, det som hela själen vill vara i.. som
... som...
... som om...

...Två andar låtsas vara avskurna från varandra,
av blotta glädjen att komma samman i kärlek igen...

Förlåt mig, det smärtar mig!
Alltid med kärlek i mina tankar är du..
Bye.. "


Jag hittade ett gammalt utdrag av ett brev jag först skrev på svenska för att senare översätta det till engelska..
Jag fann, nåt som kom att bli den mest omvälvande upplevelsen och relation jag haft.. samt jag fick läsa, återigen, brevet jag skrev för att avsluta det..
Jag känner samma smärta idag, som jag hade då! Samma motstånd i att läsa dem - orden - som det var att skriva dem då!
Ren skär förtvivlan är det... varför är det så svårt med relationer????
Varför...