Tillståndsvarande..

Just nu känns det bra. Jag känner nåt som jag inte har känt på så oerhört länge...
Som om nån har lyft på skynket över mina ögon och därav låtit ljuset komma in igen!
Egentligen VET jag vem "NÅN" är..*s*
Vid första mötet.. nej, nu ljuger jag! Utan det handlar om de gånger samtalen funnits, via telefon(om annat egentligen, barnen bla) som har påverkat mig.. rösten särskilt.
Samtalen har dragit ut på tiden, och innehållet har varit allt annat än barnen; som egentligen(!) bara har varit en förevändning(iaf från min sida) den senaste tiden. Hur han tänker vet jag inte
På så vis, så borde jag nog tacka min 15-åriga dotter för sitt strulande. Annars hade föräldrargruppen inte tillkommit.. och då hade inte samtalen via telefon heller funnits. Min dotter och hans dotter är bästa kompisar!
Ja du vet själv kanske hur det kan vara..
Att gå hemma, slå en blick på telefonen och intesnsivt önska att det ska ringa, att HAN ska ringa...men NEJ! Inte till mig iaf.
Viljan och dragningskraften har varit så stark, vilket har fått MIG att göra saker jag hade glömt jag vågade göra.
Hur vet man att det är rätt?
Är det känslan?
Jag kan komma och tänka på vårat möte, det RIKTIGA mötet vi hade med varandra, som jag och han. Där sitter vi, i samma soffa och kanske inte riktigt fattar vad som håller på att hända. Tittandet på händerna, se när munnen rör sig(och kanske inte alltid höra det som sägs), hur en kaffekopp hålls..
Jag VET vad jag tänkte ofta under kvällen; hoppades/önskade att den aldrig skulle ta slut. Sömnen tog ut sin rätt såklart! Även barnens existens - verkligheten över huvudtaget. Inte vilja skiljas..
Jag tror inte nån vågade ta på nån.. Undrar OM det hade hänt nåt? VAD isf???
Att vilja och önska nåt så hett är för mig, helt overkligt.. det är nog 17år sedan den infann sig - känslan...
Bröstet känns som det ska sprängas. Blundar jag så sjunker ett lugn inom mig samtidigt som jag är smärtsamt medveten om att inte finnas i närheten av honom.
Vi har inte rört varandra mer än genom tankar och blickar, knappt i ord heller för den delen.
En lustig situation - plågsam - men ack så ljuvlig i samma stund!
*SUCK*
Vi pratar givetvis nu om hur vi känner för varandra, om än lite trevande. Vem vill vara ångvält??(jag vill!!!) Det ömsesidiga är magiskt..
Vi ska träffas imorrn, gå på bio.. sitta nära men ändå inte... vara medveten om varandra.. se rörelser i ögonvrån.. höra sin egna puls slå.. andetagen..
Vaaa`?????!!!!
Filmen redan slut?
Vad handlade den om?
??????