Efter två otroligt jobbiga förlossningar med de andra två barnen, fck jag bestämma hur jag ville ha det nästa gång..:
- Om du nån gång beslutar dig för att vilja ha flera!? sa chefsläkaren på BB med tvivel i rösten och han tittade på mig förstående.
Därför låg jag här nu. Inlagd ett par veckor innan uträknad tid för förlossningen. Jag skulle snittas. Kejsarsnitt för andra gången. Men den här gången var det så att jag skulle vara vaken. Jag skulle få vara med. Jag var uppspelt. Det var spännande - jag visste exakt hur de skulle göra. En serie av program på tv:n nån månad innan(m. Maria Sherer, tror det stavas så) handlade just om födslar, att bli förälder, och den gången handlade det om ett vaket kejsarsnitt. Jag hade bandat det. Sett det om och om och om igen. Visste och kunde hela förloppet!
Vi åkte in nån dag innan operationen var tänkt att göras. Vi fick ett eget rum, med två sängar. Hemma satt mamma och hennes man för att passa de andra två vilddjuren under tiden.
Det var lite annorlunda, att ha en planerad dag för förlossningen. Vi låg i sängen och pratade mycket. Jag hade med en almanacka. Det var fullt med namn i den. Vi skulle ju bestämma ett var det tänkt. Enligt alla konstens regler lät och kändes det som om det var precis som med första. Hjärtljuden.. ALLT! Vi beslutatde oss för att Mattias.
Det visade sig att förlossningen blev uppskjutet en dag, det kom in ett akut - nåt, som behövdes opereras.. Åhhh.... att vänta... var drygt... så drygt!
Jag tvättade mig med den där.. scrubb-nåt.. kommer inte ihåg vad det heter nu, det var ju ett tag sedan! Det var mycket förberedelser. Tillslut rullades jag in till OP. De satte nålen i ryggen för ryggmärgsbedövningen. Jag kan än idag känna av nålen när jag tänker på den..*ryser*.. obehagliga tanke..*brrrrrr*
De klädde in mig i ett skynke över magen och buken, som ett litet grönt tält. Det var rätt mycket folk där inne, förutom vi två då. Han satt vid huvudändan, höll mig i handen och pratade. Tror han var mer nervös än jag var. Jag var ko-lugn!!
De skar i mig. jag kunde räkna mig neråt. Visste de skulle skära i sju lager innan de kom fram. Jag frågade flera gånger hur långt de hade kommit, snart sa de.. snart! De välte mig lite åt sidan. Då var det nästan färdigt! De gjorde så för att lättare kunna få fram barnet. Han kikade över kanten på skynket. Han var nyfiken! Jag med! Usch vad nyfiken jag var!!!! De slet och vickade så hela sängen gungade.. och såååå.......*ler*
Jag låg och tittade på klockan hela tiden, ville komma ihåg tiden, ville veta hur dags... Ville veta vad! Ville se.. Ville höra.. Ville ha..
..plötsligt så hörde vi skriket! Det ljuvliga lilla livet skrek för full hals!!!
- Grattis!!! Ett välskapt flickebarn! sa de.... -
- Vad ska hon heta?
Vi tittade förvånat på varandra, en flicka??? det skulle ju vara en pojke!
De la henne hos mig.. tiden stod stilla.. Jag tittade in i de violblåa ögonen.. Hon var så vacker, så fin!!! (kladdig som hon var..)
Jag har aldrig haft nån av de andra barnen hos mig direkt efter förlossningen - hon var den första. Det var magiskt!!! Jag kunde inte ta inte ta blicken från henne...
Vi började diskutera namn. Emma.. blev ett, det var hans önskemål. Jag kunde inte låta bli att prata om hur fint det var hela tiden, det här med förlossningen..
- Så fin hon är, var fint det var.. Om och om igen...
Plötsligt bara slog det mig!
'Så fint...' blev Sofi... vår dotter..... född d.9/2 1995, kl:15.57, 4070 gr, 53.5 cm lång.
9 kommentarer:
Förlossningar är... obeskriviga! Bästa upplevelser. Jag haft tre OLIKA.
Härligt minne från förlossningen!
Jag fick min dotter Freja den 9 februari 1991 :-)
Anne-Maj; Ja, de är olika alla mina tre också! VÄLDIGT olika, precis som barnen är nu!
Maria; Nähääää!!???!! Häftigt! Samma datum(nästan)..*ler*
Ah, vilket härligt minne! Härilgt att läsa du!
MissParker;
Jag kommer ihåg allas(3st) så väldigt klart och tydligt, som om det vart igår. Roligt att kunna dela med av!
Hej Pia!
Va kul att läsa om det där. Även fast alla säger att förlossning är jobbigt kan jag inte sluta se fram emot det. Det kommer att sluta min cirkel, att få föda egna barn. Det kommer att vara sann lycka.
Så sött att det blev Sofi, Så fin. Sant!
Appropå ålderskris... jag tror inte heller att jag kommer att få det. Jag har nära vänner som har det, i min ålder. Tycker det är lite löjligt faktiskt. SOm att man "ska" ha det ngn ggn.
Är man 25 har man ju hela livet framför sig... fattar inte grejen liksom.
Hoppas magen är bättre! Kram kram
Vilken fin berättelse!
Min "lille" som blev 27 i söndags, var trots sin storlek på nästan 5 kg hur lätt som helst att föda. Barnmorskan och jag diskuterade våra jobb när hon sa att det nog var dags att krysta till....
Den första däremot.... ojojoj. 18 timmars plåga... Jag hann t.o.m. ångra att jag inte ägnade mig åt krukväxter i stället... ;)
Hejsan!
Jodå, magen börjar räta till sig lite..*ler*
Förlossningar jaa... de är fina en del, andra lite mindre, mera dramatik. Under tiden här, ska jag beskriva även de andra två. När det är så dags!
Tror att kriserna hamnar i livet om man inte vet vem man är riktigt!
*kram* tbx! :-D
Bloggblad;
Hahaha... ja du fattar! De ska ju ut de där klumparna med! Nää, jag är glad jag har gjort mitt iaf!
Söta är de.. de små liven!
Skicka en kommentar